Prevention research on sexual violence for LGBTQ+ individuals is limited, but a number of components have been shown to be successful in programs regarding sexual violence, both in general and for the LGBTQ+ population specifically. The purpose of this study was to qualitatively evaluate the support program #prataomdet, by examining participant experiences, self-reported learning and development needs of #prataomdet. We interviewed 11 LGBTQI+ people who participated in #prataomdet. The data was analyzed through an inductive thematic method. Two main themes which described the participants' experiences emerged, learning experience that allow development and group dynamics. Participants' experiences were analyzed based on psychological theories: minority stress, alliance and psychological safety. Their accounts indicate that participants may have gained a nuanced outlook on sexual violence, through new knowledge and self-reflection. This understanding encompassed areas such as minority stress, boundary setting, communication, norms, and sexual health. At the same time, some participants expressed uncertainty about whether these insights could be applied in practice. Participants’ self-reported experiences suggest that #prataomdet may be a valuable component in efforts to reduce sexual violence among LGBTQI+ adults. Since this field remains relatively underexplored, further research is warranted on preventive interventions targeting sexual violence in this population.

Preventionsforskning kring sexuellt våld för hbtqi+ personer är begränsad, men ett antal komponenter har visats sig framgångsrika i program rörande sexuellt våld, både generellt och för hbtqi+-population specifikt. Syftet med studien var att kvalitativt utvärdera stödprogrammet #prataomdet genom att undersöka deltagarupplevelser, eventuella självrapporterade lärdomar samt utvecklingsområden. 11 hbtqi+-personer som deltagit i #prataomdet intervjuades. Datan analyserades via induktiv tematisk metod. Ur analysen framträdde två huvudteman: utvecklande lärdomar och gruppens dynamik, som beskrev deltagarnas upplevelser och indikerade självrapporterade förbättringar. Deltagarnas upplevelser analyserades utifrån tre psykologiska teorier; minoritetsstress, allians samt psykologisk trygghet. Deltagarnas beskrivningar tyder på att de kan ha fått en nyanserad syn på sexuellt våld genom ny kunskap och självreflektion. Detta inom områden som minoritetsstress, gränssättning, kommunikation, normer och sexuell hälsa. Samtidigt fanns osäkerhet bland deltagare om dessa kunskaper skulle kunna omsättas i praktiken. Utvecklingsbehovet innefattade en separat grupp för bisexuella, anpassat innehåll för subgrupper, större fokus på normkritik samt bättre förberedelser inför och under träffar. Deltagarnas självrapporterade erfarenheter tyder på att #prataomdet kan vara ett givande inslag i arbetet för att minska sexuellt våld bland vuxna hbtqi+-personer. Området är fortfarande relativt outforskat, vilket motiverar behovet av ytterligare forskning kring preventiva insatser mot sexuellt våld bland vuxna hbtqi+-personer.