Sammanfattning

Tidigare forskning visar att ålderism mot äldre såväl globalt som i Sverige är ett utbrett och växande samhällsfenomen samtidigt som att en allt större del av befolkningen utgörs av äldre. För de som drabbas kan det innebära negativ påverkan socialt, hälsomässigt och ekonomiskt. Som komplement till tidigare främst kvantitativ forskning och kunskapsluckor gällande risk- och skyddande faktorer för typerna internaliserad och institutionell ålderism är syftet med denna intervjustudie att kvalitativt undersöka äldres upplevelse och hantering inom samhällsområdena arbete och pension, hälso- och sjukvård, media samt politik. Frågeställningarna tar sikte på deltagarnas upplevelse gällande samhällssyn och stereotyper om äldre, hur de påverkas och hanterar nämnda typer av ålderism samt identifiering av begränsande och möjliggörande aspekter som de själva lyfter. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fyra deltagare i åldersspannet 77 – 82 år och utgår från Herbert Meads teori om självet samt Link och Phelans konceptualisering av Erving Goffmans stigma-begrepp. Studiens resultat visar att det bland deltagarna finns en tydlig uppfattning om att samhället har en negativ syn om äldre men att denna oftast inte accepteras passivt eller leder till internaliserad ålderism hos dem själva, vilket i stora drag går i linje med tidigare studier av relativt resursstarka och friska äldre i välfärdsländer. Påverkan konstateras dock i bemärkelsen att som äldre behöva förhålla sig till och lyckas leva upp till dominerande samhällsideal om arbetsförhet och ungdomlighet eller positiva äldre-stereotyper för att undgå internalisering av ålders-stigmat. Sett till helheten är negativ påverkan relativt marginell då de oftast lyckas lyfta sig över ålderism tack vare samtal med andra äldre, tillgång till generationsöverskridande nätverk, medvetandegörande media-konsumtion, att alltjämt kunna vara delaktig och aktiv i samhället samt upplevt institutionella fördelar inom vissa samhällsområden. Dock konstateras viss negativ påverkan i form av internaliserad ålderism i sjukvården samt mer tydlig påverkan av institutionell ålderism gällande lagstadgad pension respektive i rikspolitiken där särskilt den senare framstår som svårbemästrad. Slutligen bekräftar studien i stora drag de risk- och skyddande faktorer som tidigare forskning lyft men bidrar därutöver till det etablerade forskningsfältet med förslag på ytterligare aspekter.