I Sverige implementerades 2023 ett EU-direktiv om gränsöverskridande rörlighet av bolag inom Europeiska unionen. Implementeringen medförde ändringar i aktiebolagslagen (2005:551) [ABL] och framför allt ett nytt kapitel – 24 a kap. ABL om gränsöverskridande ombildningar. Förfarandet för gränsöverskridande ombildningar har tidigare inte varit reglerat inom unionen. En gränsöverskridande ombildning av ett svenskt aktiebolag innebär att ett svenskt aktiebolag kan ombildas till ett motsvarande bolag inom en annan jurisdiktion inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utan att behöva flytta sitt säte eller sin verksamhet och utan att likvideras eller upplösas i Sverige. Detta ger bolag en möjlighet att omfattas av ett annat regelverk än den svenska bolagsrätten. En sådan förändring har en stor påverkan på bolagets intressenter, inte minst minoritetsaktieägarna. Uppsatsen har till syfte att utreda hur minoritetsaktieägare skyddas vid en gränsöverskridande ombildning av ett svenskt aktiebolag och om lagstiftaren hade kunnat utöka minoritetsskyddet utan att det skulle bli alltför betungande för bolagen. De svenska reglerna om gränsöverskridande ombildningar innehåller flera bestämmelser som syftar till att skydda minoritetsaktieägares intressen. Det främsta skyddet återfinns i inlösenrätten men det finns även flera regler som säkerställer aktieägarnas rätt till insyn och inflytande inför förfarandet. I uppsatsen diskuteras även hur bestämmelserna hade kunnat utformas, genom förändringar inom direktivets ramar, för att utvidga minoritetsskyddet. De ändringar som kan göras för att stärka minoritetsskyddet ställs i förhållande till vilken ekonomisk och administrativ börda det skulle innebära för bolagen om reglerna skulle införas. Det konstateras att det vore möjligt att stärka skyddet för minoritetsaktieägare, utan att detta drabbar bolaget särskilt hårt, genom att utöka kretsen inlösenberättigade aktieägare till att omfatta även passiva aktieägare som inte röstat vid stämman där beslut om godkännande av ombildningsplanen fattades. Eftersom inlösenrätten utgör den mest betydelsefulla skyddsmekanismen vid förfarandet finns det flera aspekter av inlösenförfarandet som skulle kunna ändras i syfte att utöka skyddet. Det föreslås, i uppsatsen, att uttryckligen i lag ställa krav på att inlösenbeloppet ska motsvara adekvat ersättning och att Bolagsverket ska kunna avslå en ansökan om inlösenbeloppet, enligt revisorsyttrandet, inte är tillräckligt högt. Dessutom föreslås införande av bestämmelser som underlättar för aktieägare att gå samman vid process om ytterligare ersättning i det fall flera aktieägare vill väcka talan mot bolaget gällande inlösenbeloppets storlek. Minoritetsaktieägarnas intressen ska vägas mot flera andra intressen och skyddet kan således inte stärkas maximalt utan att lagstiftaren gör avkall på bolagets intressen, som exempelvis en effektiv bolagsstyrning. Dessutom finns det då en risk för att förfarandet för gränsöverskridande ombildningar inte kommer att nyttjas utan att andra förfaranden, med ett mer begränsat minoritetsskydd, kommer att framstå som ett mer gynnsamt alternativ för bolagen.