Varje svenskt aktiebolag ska enligt 8 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) ha en styrelse. Styrelseledamöter har en förtroendeställning i bolaget och ska tillvarata bolagets bästa intresse. Ledamöterna i bolaget har således en skyldighet att tillvarata bolagets intressen framför sina egna. När en styrelseledamot kan anses jävig enligt jävsbestämmelsen i 8 kap. 23 § ABL, är ledamoten hindrad från att delta i frågans handläggning och beslut. Det förekommer emellertid situationer när en styrelse fattar ett beslut trots att en jävig ledamot deltagit i beslutet eller handläggningen. ABL innehåller inga uttryckliga bestämmelser för vilka rättsverkningar ett sådant beslut får. Doktrinen på området är dock överens om att ett sådant beslut ska bli ogiltigt. De är däremot inte överens gällande den rättsliga grunden för ogiltighet. Den här uppsatsens syfte är därför att utreda och klargöra om det finns en presumtion för ogiltighet, eller om det finns alternativa tolkningsutrymmen i avsaknad av en sådan presumtion. Jävsbestämmelsen i 8 kap. 23 § ABL omfattar inte alla typer av intressekonflikter, utan är begränsad till frågor rörande avtal eller andra rättshandlingar där ledamoten kan anses ha ett väsentligt intresse som strider mot bolagets. Jävsbestämmelsen har således ett något snävt tillämpningsområde. Det finns en mängd situationer som inte omfattas eftersom frågan inte rör ett avtal eller annan rättshandling. I det fall en åtgärd vidtas som ger en otillbörlig fördel åt en aktieägare till nackdel för en annan aktieägare, omfattas det inte alltid av jävsbestämmelsens tillämpningsområde. I vissa fall kan situationen i stället angripas med generalklausulen i 8 kap. 42 § andra stycket ABL. Bestämmelsen omfattar styrelsens hela behörighet och befogenhet. Tillämpningsområdet är dock något begränsat då åtgärder som är i bolagets intresse inte kan angripas med generalklausulen. Bestämmelsen utgör i de fall den är tillämplig emellertid en alternativ ogiltighetsgrund eftersom beslut som går utanför styrelsens befogenhet kan ogiltighetsförklaras om motparten varit i ond tro. I de fall en styrelseledamot har ett personligt eller ekonomiskt eget intresse som strider mot bolagets, kan lojalitetsplikten träda in. Den innebär att ledamoten har en skyldighet att verka för bolagets bästa, varför ledamoten i den här typen av situationer bör avstå från att handlägga frågan. I det fall ledamoten trots allt deltar, är det ändamålsenligt med en omvänd bevisbörda. Således bör det presumeras att ledamoten har påverkat beslutet. Trots att mycket talar för att lojalitetsplikten utgör en förlängning av jävsbestämmelsen, medför ett brott mot lojalitetsplikten ingen presumtion för ogiltighet. Eftersom situationen inte omfattas av jävsbestämmelsen, återstår en ogiltighetsförklaring med hjälp av regeln om befogenhetsöverskridande i 8 kap. 42 § andra stycket ABL. Eftersom det för att ett befogenhetsöverskridande ska föreligga krävs en överträdelse av en lagbestämmelse, om inte styrelsen har överträtt en föreskrift för om föremålet för bolagets verksamhet, finns det ett mycket begränsat utrymme att ogiltighetsförklara pliktbrott mot lojalitetsprincipen eftersom den inte är befäst i lag. Den rättsföljd som kan bli aktuell är ytterst skadestånd enligt 29 kap. ABL. Brott mot lojalitetsplikten kan således inte anses vara en alternativ ogiltighetsgrund. Frågan om det finns en presumtion för ogiltighet när styrelsen i ett aktiebolag är jävig, besvaras jakande, till den del jävsbestämmelsen i 8 kap. 23 § ABL är tillämplig. Grunden till slutsatsen är framför allt påverkad av bevisbördans placering, som torde ligga på den jäviga styrelseledamoten. Den som annars påstår att jävet har påverkat ett beslut kommer finna en utmaning att bevisa att så också är fallet. Det framhålls dock att det finns en mängd intressekonflikter och jävssituationer som inte omfattas av tillämpningsområdet, varför bestämmelsen bör utvidgas på ett liknande sätt som den norska jävsbestämmelsen i § 6-27 aksjeloven (LOV-1997-06-13-44).

All Swedish limited liability companies are according to Ch. 8 Sec. 1 of the Swedish Companies Act (2005:551) (SCA) required to have a board of directors. Directors hold a position of trust and must look after the company's best interest. The directors thus have an obligation to protect the company's interests before their own. When a director can be considered conflicted according to the objective provision in Ch. 8 Sec. 23 SCA, the director is prevented from participating in the handling and decision of the matter. In some cases, the board decides despite a conflicted member's participation. The SCA does not contain express provisions for the legal effects of such a decision. Legal literature supports the view that such decisions should be invalid, though opinions differ on the legal basis. However, legal scholars are not unanimous on the legal basis for invalidity. The purpose of this essay is therefore to investigate and clarify whether there is a presumption of invalidity, or whether there are alternative interpretative spaces in the absence of such a presumption. The objectivity provision in Ch. 8 Sec. 23 SCA does not cover all types of conflicts of interest but is limited to matters relating to agreements or other legal documents where the director can be considered to have a significant interest that conflicts with the company’s. The objectivity provision thus has a narrow scope of application. There are several situations that are not covered because the issue does not concern a contract or other legal document. Measures unduly favoring one shareholder over another are not always covered by the objectivity provision. In some cases, the general clause in Ch. 8 Sec. 42 second paragraph SCA applies instead. The provision covers the board's entire powers and authority. However, the area of application is somewhat limited as measures that are in the company's interest cannot be attacked with the socalled general clause in Ch. 8 Sec. 42 SCA. However, in cases where it is applicable, the provision constitutes an alternative ground for invalidity because decisions that go beyond the authority of the board can be declared invalid if the other party acted in bad faith. As mentioned in the previous paragraph, there are several conflicts of interest that are not covered by the objectivity provision in Ch. 8 Sec. 23 SCA. A director's conflicting personal or financial interests may invoke the duty of loyalty. This obligates the director to act for the company's benefit and refrain from handling the matter. If the member nevertheless participates, a reversed burden of proof is appropriate. Thus, it should be presumed that the director has influenced the decision. Although there is much evidence that the duty of loyalty constitutes an extension of the objectivity provision, a breach of the duty of loyalty does not entail a presumption of invalidity. As the objectivity provision does not apply, invalidity must rely on Ch. 8 Sec. 42 second paragraph SCA. Since for an excess of authority to exist a violation of a statutory provision is required, there is very limited scope to invalidate a breach of duty against the principle of loyalty because it is not enshrined in law. Ultimately, damages under Ch. 29 SCA may apply. Violation of the duty of loyalty cannot therefore be considered an alternative ground for invalidity. The question whether there is a presumption of invalidity when the board of a limited company is conflicted, is answered in the affirmative, to the extent that the objectivity provision in Ch. 8 Sec. 23 SCA is applicable. The conclusion is primarily based on the placement of the burden of proof, which would likely lie on the conflicted director. Anyone who otherwise claims that the board member has influenced a decision will find it a challenge to prove that this is also the case. It is suggested that the provision be expanded, similar to Sec. 6-27 of the Norwegian Companies Act (LOV-1997-06-13-44).