För att lärare ska kunna uppfylla skolans demokratiska uppdrag och fostra elever till att bli demokratiska medborgare, behöver de kunna känna sig trygga i att hantera svåra men viktiga ämnen i sin samhällskunskapsundervisning och lära elever att tänka kritiskt ur olika perspektiv. Syftet med denna uppsats är att genom en litteraturstudie undersöka lärares och elevers uppfattningar om vad de anser är kontroversiella ämnen: vilka ämnen det är, vad som upplevs hindra undervisning om dessa, samt vilka undervisningsstrategier som kan användas för att främja lärande inom ämnena. Genom att tematiskt analysera sju artiklar, som undersökt både elev- och lärarperspektiv i koppling till vad som anses vara kontroversiella ämnen i samhällskunskapsundervisning på gymnasienivå, besvaras uppsatsens frågeställningar. Utifrån studierna finns det inte ett svar på vilka ämnen som anses vara kontroversiella, utan det är kontextbundet och kan dessutom skilja sig mellan vad elever och lärare tycker. Studierna är däremot mer enade när det kommer till vad lärare och elever upplever som utmaningar kopplat till kontroversiella ämnen. Flera påpekar att elevers tidigare erfarenheter gör att deras reaktioner är oförutsägbara och att starka känslor då kan göra det svårt att hinna hantera dessa ämnen på ett bra sätt utan att någon blir kränkt. Även de lärare som vill ta upp kontroversiella ämnen upplever sig ibland hindrade av detta. Med koppling till John Deweys pragmatiska lärandeteori och Tomas Englunds deliberativa samtal visar resultatet att elevers lärande främjas när de får erfarenhet i att diskutera kontroversiella ämnen utifrån olika perspektiv och genom kontextualisering får förståelse för andras ståndpunkter utan att nödvändigtvis förändra sin egen.