Denna studie undersökte betydelsen av relationer mellan lärare och elever för elevers motivation i ämnet idrott och hälsa i årskurs 7-9. Utgångspunkten för studien var en elevs negativa kommentar om sin lärare, vilket ledde till en djupare analys av hur sådana relationer påverkade elevers motivation och engagemang. Studien genomförde semistrukturerade intervjuer med sju lärare samt enkäter till 198 elever. Därefter genomfördes en kodning av den insamlade empirin, baserat på Deci och Ryans självbestämmande teori samt Noddings omsorgsteori. Resultatet visade att när lärare aktivt arbetade för att etablera goda relationer, ökade elevernas känsla av motivation, vilket bekräftas av Deci och Ryans självbestämmande teori. När läraren anpassar undervisningsmetoderna förstärktes elevens känsla av att läraren genuint brydde sig, vilket Noddings belyser i sin omsorgsteori. Eleverna framhöll också vikten av att känna sig respekterade och trygga för att vilja delta aktivt. Trots dessa insikter identifierade studien utmaningar, särskilt kopplade till elever med störande beteenden och lärarnas förmåga att balansera professionella gränser. Studien konstaterade att starka lärar-elevrelationer var avgörande för motivation och engagemang i idrott och hälsa. Vidare forskning bör fokusera mer på elevperspektiv och nyexaminerade lärares kompetenser inom relationsbyggande.