I detta rättsvetenskapliga arbete behandlas fullgörelsepåföljden vid dröjsmål på säljarens sida enligt köplag (1990:931). Särskilt fokus ligger på köparens rätt att hålla fast vid köpet. Syftet med arbetet är att utreda de förutsättningar under vilka säljaren kan befrias från sin fullgörelseplikt. I arbetet görs därför en genomgång av förpliktelser, dröjsmålsbegreppet, fullgörelsepåföljden samt möjligheten att befrias från fullgörelseplikten. Ett dröjsmål på säljarens sida uppstår när denne inte presterar i enlighet med de villkor som i köpavtalet ställts upp för avlämnandetidpunkten. Utgångspunkten är principen ompacta sunt servanda, vilken innebär att avtal ska hållas. Samtidigt erkänner rättsordningen att det kan finnas situationer där fullgörelse inte bör kunna krävas, exempelvis vid hinder som säljaren inte kan övervinna eller när fullgörelse skulle medföra orimliga uppoffringar. Analysen omfattar en genomgång av fullgörelsebestämmelser i både äldre och gällande rätt. Vidare granskas rättspraxis och doktrin för att klargöra hur rekvisiten förbefrielse från fullgörelseplikten ska tolkas. Slutsatsen som dras är att fullgörelseplikten i svensk köprätt är starkt förankrad och att befrielsereglerna ska tillämpas restriktivt. Vidare ska reglerna bedömas med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet. En säljare bör därför utnyttja lagens dispositiva karaktär för att begränsa sin egen risk.