Denna uppsats undersöker relationen mellan den heliga anden och dopet i NT, såsom den presenteras i James Dunns bok Baptism in the Holy Spirit samt bärigheten av Dunns argument.

Det kristna vattendopet, hävdar Dunn, överensstämmer med Johannes döparens dop av Jesus, som var symboliskt och den helige anden kom över Jesus som ett resultat därav.

I sina resonemang kring några av de ovanliga händelseförlopp för omvändelser som nämns i Apostlagärningarna, anser jag emellertid att hans bevisföring blir väl tunn. I Dunns genomgång av Paulus brev, som resulterar i en enhetlig syn på ämnet, visar jag även på en tydlig inkonsekvens i hans resonemang. Det finns även språkliga svårigheter och problem i tolkningen av dopbegreppet som gör det svårt att komma fram till de säkra slutsatser om Paulus syn på relationen mellan vattendopet och den heliga ande, som Dunn menar sig nå.

Dunns slutsats är att vattendopet i NT är ett uttryck för dopkandidatens tro. Om tron är ärlig och äkta ges dopkandidaten förlåtelse för sina synder och den helige ande som gåva. Överlag, hävdar jag, är de argument James Dunn för fram för sin tes både väl underbyggda och övertygande.