Men's violence against women is a global societal problem, which expresses itself including through domestic violence. Originating from the general goal of combating all forms of men’s violence against women, there is a pronounced national strategy in Sweden, concerning the organization of this work. The strategy emphasises a strong focus on cooperation. Simultaneously, cooperation is a recurrent deficiency in working with women exposed to violence. Thus the aim of this study is to explore social workers’ experience of internal as well as external cooperation. Additionally, social workers’ experience of their discretion and the operative work in general will be explored, in an aim to investigate the variables relation to cooperation. There is a lack of previous research on cooperation that employs a sociological perspective, thus this study contributes to fill this gap by using the theoretical concepts of figuration and interdependence, as well as the theoretical term discretion through three dimensions: formal, informal and real discretion. In conclusion, through data obtained from five semistructured interviews with social workers, this study confirms previous research that indicates that cooperation is necessary when working with women exposed to violence, however it is also a challenge and highly influenced by structural factors.

Mäns våld mot kvinnor är ett globalt samhällsproblem som bland annat uttrycker sig genom våld i nära relation. Utifrån en målbild om att avskaffa alla former av mäns våld mot kvinnor finns i Sverige en tydlig nationell strategi för hur arbetet ska organiseras - med ett starkt fokus på samverkan. Samtidigt är samverkan en återkommande brist i arbetet med våldsutsatta kvinnor och syftet med den här studien är således att undersöka socialsekreterares upplevelse av samverkan, såväl intern som extern. Dessutom undersöks socialsekreterares upplevelse av handlingsutrymme och det operativa arbetet i syfte att förstå de variablernas förhållande till upplevelsen av samverkan. Tidigare forskning med sociologiska perspektiv på samverkan är få och den här studien bidrar därmed med att fylla den luckan genom förankring i de teoretiska begreppen figuration och interdependens, samt handlingsutrymme utifrån flera dimensioner: informellt, formellt och reellt handlingsutrymme. Sammantaget bekräftar den här studien, utifrån empiri baserat på fem semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare, tidigare forskningen som indikerar att samverkan är nödvändigt i arbete som det med våld i nära relation, men det är också utmanande och starkt beroende av strukturella faktorer.