Denna studie belyser flerspråkighet i förhållande till transspråkande arbetssätt i undervisningen utifrån ett elevperspektiv. Syftet är att få en djupare förståelse för hur transspråkande strategier används för att stödja språk- och kunskapsutveckling hos andraspråkselever. För att uppnå studiens syfte tillämpas kvalitativa intervjuer med sex gymnasieelever som läser ämnet svenska som andraspråk. Resultaten visar att undervisningen ofta präglas av enspråkighetsnormen där elevernas flerspråkighet begränsas som resurs i klassrummet på grund av bristande stöd för språklig mångfald, vilket oftast skapar en ensidig och ojämlik lärandemiljö. Resultatet visar också att lärarens attityder till flerspråkighet har en avgörande roll för att tillämpa transspråkande i undervisningen. Det framkommer att lärarens användning av elevernas språkliga resurser är obefintlig i undervisningen. Samtidigt framgår det att eleverna själva tar initiativ till att använda språkliga resurser som en medveten strategi genom att jämföra grammatiska element och dra språkliga kopplingar mellan olika språk för att förstå och lära sig svenska. Även olika översättningsprogram används som en strategi för att underlätta inlärning av språket, vilket visar sig inte vara helt oproblematiskt. Studien belyser hur eleverna ofta väljer att dra nytta av engelska istället för sitt modersmål som tillgång eftersom både svenska och engelska har flera språkliga likheter.