Uppsatsen undersöker två politiska skandaler som involverar svenska riksdagspartier. Under 2024 var Sverigedemokraterna (SD) och Socialdemokraterna (S) föremål för intensiv mediegranskning i två separata skandaler. Sverigedemokraterna anklagades för att sprida desinformation och för användandet av anonyma konton på sociala medier, i skandalen med partiets påstådda trollfabrik, medan Socialdemokraterna anklagades för att använda ohederliga säljmetoder vid försäljningen av partilotter i den så kallade lotteriskandalen. Med avstamp i William L. Benoits image-reparerande teori genomförs en innehållsanalys för att undersöka partiernas offentliga uttalanden i den akuta krishanteringen efter att de två skandalerna uppdagats. Analysen visar att Sverigedemokraternas krishantering görs med mer offensiva metoder, med anklagelser om en desinformationskampanj, och där såväl media som politiska motståndare och delar av allmänheten påstås leva i en falsk verklighet, medan Socialdemokraterna i sin krishantering använder mer renodlade exempel av imagereparerande strategier. Resultaten är relevanta för att förstå hur politiker agerar i ett modernt medieklimat, där sociala medier och snabba informationsflöden spelar en viktig roll. Det kan argumenteras för att partier som uttrycker misstro mot traditionell media riskerar att äventyra medias grundlagsskyddade roll i den svenska demokratin. Vi påstår att det i dagens digitala och deltagande medieklimat är än viktigare för allmänheten att kunna förstå och tolka de strategier politiska aktörer använder för att hantera sitt offentliga anseende. 

This essay examines two political scandals involving parties in the Swedish parliament. In 2024, the Sweden Democrats (SD) and the Social Democrats (S) became the subjects of media scrutiny in two separate controversies. The Sweden Democrats faced allegations of spreading misinformation and using anonymous social media accounts to disseminate their messages in the so-called trollfabriken scandal (Troll Factory scandal). Meanwhile, the Social Democrats were accused of employing unethical methods to sell their party lottery tickets in the so-called lotteriskandalen (Lottery Scandal). Using William L. Benoit's Image Repair Theory as a framework, a content analysis is conducted to evaluate the parties' public statements in the immediate aftermath of these scandals. The findings reveal that the Sweden Democrats adopted a more offensive approach, asserting claims of a disinformation campaign and accusing not only the media but also political opponents and members of the public of existing in a "fake reality”. In contrast, the Social Democrats employed strategies more closely aligned with the general patterns outlined in Image Repair Theory, most notably a clear tactic of shifting blame. These findings are relevant to understand how politicians operate in a modern media climate, where social media and fast-paced information play an important role. Parties expressing mistrust against traditional media can be argued to challenge media’s constitutional role in the Swedish democracy. Our claim is that understanding political media strategies and tactics in reference to their public reputation is more important for the public in today´s participatory media climate.