Denna studie undersöker graffitimålares upplevelser och användning av tags som en del av deras identitetsskapande och kreativa process. Med en kvalitativ ansats, inklusive semistrukturerade intervjuer och analys av visuellt material, utforskar studien hur tags fungerar som både personliga signaturer och subkulturella uttryck. Genom att integrera fenomenografi och hermeneutik analyseras variationen i graffitimålares perspektiv och de djupare meningar som deras berättelser rymmer.

Resultaten visar att tags inte bara fungerar som estetiska och sociala uttryck, utan också som verktyg för självreflektion och dialog i både individuella och kollektiva sammanhang. Graffitins potential som ett pedagogiskt verktyg framträder också tydligt, särskilt dess roll i att stimulera kritiskt tänkande och utforskande av normer.

Studien bidrar till en djupare förståelse för graffitins kulturella och pedagogiska betydelse genom att lyfta fram graffitimålares reflektioner kring sina tags. Resultaten antyder att tags är dynamiska uttryck som förenar kreativ frihet med social interaktion och identitetsförhandling.