Aldrig tidigare har den sociala barnavården, det vill säga socialtjänstensansvar för och arbete med att skydda barn från att fara illa, diskuterats så mycket som under senare år. Frågor om samhällets och särskilt socialtjänstens ansvar för att skydda barn från skadliga hemförhållanden, men också hanteringen av unga som kopplas till (gäng)kriminalitet, har under 2020-talets första hälft kommit att bli centrala frågor inom svensk politik. Många initiativ till rättsliga reformer har tagits. Något förenklat är kärnan i de förändringar som genomförs att socialtjänsten ges utökade befogenheter att utreda och ingripa till skydd för barn utan samtycke samt att placeringar utanför hemmet liksom uppföljningar efter insatser ska pågå under längre tid. Det innebär kortfattat ett skifte från frivillighet ,som varit en bärande grundprincip i socialtjänstlagen, till utökat tvång. De kommunala socialnämnderna kan därmed sägas få en förändrad roll från social tjänst till en myndighet som i ökad utsträckning kommer att syssla med social kontroll.