Att vara småbarnsförälder är inte en dans på rosor. Vardagen är en ständig balansgång mellan egen sysselsättning och rollen som mamma. I Sverige stressar sig mammor sjuka i högre grad än pappor, samtidigt uppmanas mammorna att värna om sin självomsorg och att ”unna sig”. Syftet med denna uppsats är att analysera hur mammans relation till självomsorg tagit form genom bilden av en “bra” mamma och den emiska idén att “unna sig”. Genom två aspekter av koncepten empowerment och governmentalitet undersöks “unna sig” som ett emiskt verktyg och självomsorg presenteras som en individuell norm. Studien är baserad på fyra kvalitativa intervjuer och en netnografisk undersökning av en chattråd. Resultatet visar hur det finns en dubbel förväntan att både värna om sin självomsorg samtidigt som man ska vårda för barnets. Den emiska bilden av en ”bra” mamma visar sig förstärkt en idé om att individen genom att ”unna sig”, kan vårda sin självomsorg då hon som mamma förtjänar det. En teoretisk analys har även redogjort för hur ”unna sig” kan ses som ett verktyg för empowerment och då specifikt i neoliberal tolkning. Eftersom den gjort möjligheten för självomsorg till individens ansvar och således negligerat strukturella ojämlikheter.