Studiens syfte är att undersöka hur sex förskolepedagoger dels förhåller sig till anmälningsskyldigheten, dels beskriver de faktorer som kan påverka anmälningsprocessen. Studien utgår från en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer. Analys av empiri görs med en reflexiv tematisk analysmetod. Resultaten analyseras med Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati och läroplansteori. Studiens resultat visar att förskolepedagogerna är medvetna om sin anmälningsskyldighet men upplever lagformuleringen som otydlig. Den enskilde förskolepedagogens bedömning av när och om en orosanmälan ska göras påverkas i någon mån av de förväntade konsekvenserna av anmälan. Tolkningsutrymmet i lagtexten bidrar också till ambivalens. Det finns en tvetydighet kring gränsdragningen mellan pedagogernas anmälningsskyldighet och socialtjänstens utredningsansvar som grundas i motstridiga känslor mellan pedagoger, barn, vårdnadshavare och socialtjänsten. Förskolepedagogerna beskriver sin roll som länk mellan olika aktörer, där de förmedlar samhällstjänster, vägleder kollegor och "avdramatiserar" socialtjänstens roll. Studien belyser hur förskolepedagoger beskriver bakomliggande faktorer som kan påverka anmälningsprocessen: lagformulering och juridisk skyldighet, fokus på barns bästa och vårdnadshavares reaktioner, identifiering och tolkning av tecken till oro, kunskaps- och känslomässigt stöd samt tidigare erfarenheter av socialtjänsten och orosanmälan. Studiens resultat betonar vikten av kunskapslyft men också vikten av stöd från ledning, stödteam och socialtjänsten. Dessutom ger studien exempel på egna samverkansmodeller utifrån ett helhetstänk, som främjar ett förebyggande arbete, med barnets bästa i fokus.