Syftet med studien var att undersöka hur socialarbetare på socialtjänsten upplever socialtjänstens suicidpreventiva arbete. För att besvara studiens syfte användes kvalitativ metod, där sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med socialarbetare på socialtjänsten i olika kommuner. En dataanalys gjordes med inspiration från kvalitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverket för studien utgjordes av en organisationsteoretisk ansats med tillhörande, relevanta begrepp. Resultatet visade att intervjupersonernas upplevelser i många avseenden liknade varandra, då samtliga uppgav att det suicidpreventiva arbetet kan bli bättre. Det visade också att antalet förtjänster som kunde identifieras var färre än antalet brister och förbättringsområden gällande suicidpreventivt arbete på socialtjänsten. Till sist visade resultatet att samtliga intervjupersoner upplevde att högre ledning brister i att utveckla det suicidpreventiva arbetet samt att ansvariga skulle kunna göra mer i frågan. Slutsatsen som kunde dras utifrån detta var att det suicidpreventiva arbetet på socialtjänsten är befintligt, men bristande. Att antalet förbättringsområden översteg antalet förtjänster visar tydligt på just det. Slutsatsen kunde också dras kring att det huvudsakliga ansvaret för att utveckla det suicidpreventiva arbetet ligger på respektive kommuns politiker, men att ansvaret i lika hög grad ligger på varje enskild individ. Alla behöver helt enkelt dra sitt strå till stacken.

The purpose of the study was to investigate how social workers within social services experience the social service's suicideprevention work. In order to answer the purpose of the study, a qualitative method was used, where six semi-structured interviews were conducted with social workers within the social services in different municipalities. A data analysis was done with inspiration from qualitative content analysis. The theoretical framework for the study consisted of an organizational theoretical approach with associated, relevant concepts. The result showed that the experiences of the interviewees were in many aspects similar to each other, as all stated that the suicideprevention work could be improved. It also showed that the number of merits that could be identified was fewer than the number of shortcomings and areas for improvement regarding suicideprevention work within social services. Finally, the result showed that all interviewees felt that higher management is lacking in developing suicideprevention work and that those responsible could do more in the matter. The conclusion that could be drawn from this was that the suicideprevention work within the social services is present, but lacking. That the number of improvement areas exceeded the number of merits clearly shows just that. The conclusion could also be drawn that the main responsibility for developing suicideprevention work lies with the respective municipality's politicians, but that the responsibility lies equally with each individual. Everyone simply needs to do their part.