Introduktion: Den ökade migrationen runt om i världen har lett till mer omfattande språkliga och kulturella förändringar i samhället. Detta har inneburit att hälso- och sjukvården ställts inför större krav samt skapat utmaningar i ambulanspersonalens arbete, när kommunikation inte sker med ett gemensamt språk. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa och beskriva språkliga barriärer i prehospital vård. Metod: Studien har genomförts som en litteraturöversikt. Litteraturöversikten inspirerades av Whittemore & Knafl 5-stegsmodell. Meningsenheter sammanställdes, färgkodades och omvandlades till subgrupper. Subgrupperna gjordes om till 4 övergripande teman; Anamnestagande och bedömning vid språkbarriärer, Kulturella dimensioner i patientbedömning, Tolkanvändning och dess begränsningar i prehospital vård och Strategier för att övervinna språkbarriärer. Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar; sju kvalitativa, två kvantitativa och en mixad metod. Resultat: Språkbarriärer innebar en utmaning för kommunikationen mellan ambulanspersonal och patienter. Dessa hinder påverkade informationsutbytet men även bedömningen av patientens tillstånd. Kulturella skillnader i beteenden och känslouttryck hos patienter och deras anhöriga försvårade bedömningen ytterligare. Inom ambulanssjukvården var det vanligare att använda familjemedlemmar eller tvåspråkig vårdpersonal i stället för professionella tolkar. Vid språkbarriärer använde ambulanspersonalen olika strategier för att överkomma kommunikationssvårigheterna. Slutsats: Utmaningar uppstod vid informationsutbyte samt bedömning av patienter. Objektiva fynd kunde prioriteras framför anamnestagande i akuta situationer. Bedömningen försvåras även av kulturella skillnader i beteenden. Ambulanssjukvården använde oftare informella tolkar. Vid språkbarriärer används olika strategier för att överkomma kommunikationssvårigheterna. Ambulanspersonalen använde frekvent tekniska hjälpmedel för översättning.