Utsläpp av avloppsvatten bidrar till en rad olika miljöproblem. För att undersöka hur stor påverkan ett avloppsreningsverk har på sin recipient krävs provtagningar i recipienten. I Kiruna kommun genomförs provtagning via ett gemensamt provtagningsprogram. Det har dock konstaterats att det finns ett behov av att undersöka vilka av de 16 mindre reningsverk i kommunen som bedöms ha de största riskerna att påverka sin recipient negativt. Målet med arbetet är att skapa ett förslag på ett recipientkontrollprogram baserat på en riskbedömning som sen kan användas för att avgöra vilka reningsverk som bör prioriteras i ett framtida provtagningsprogram. Förslaget ska inkludera lämpliga parametrar, platser och frekvens för provtagning. Under arbetet genomfördes en riksinventering och en modell för riskbedömning togs fram. Dessutom undersöktes förekomsten av läkemedelsrester genom provtagning vid avloppsreningsverket i Vittangi.

Metoden som används är en litteraturstudie kombinerat med datainsamling från databaser och rapporter för de aktuella anläggningarna. Information om reningsverken och recipienterna har samlats in från bland annat miljörapporter, VISS och SMHI.

En modell för riskklassning utvecklades baserat på sex kriterier som i sin tur innefattar olika riskfaktorer. Modellen utvärderar risker kopplade till anläggningen samt risker för recipienten, och genererar en riskpoäng för varje reningsverk. En känslighetsanalys genomfördes för att utvärdera hur olika riskfaktorer påverkar riskklassningen. Resultaten visar att de reningsverk med högst riskpoäng är Svappavaara, Lainio, Abisko och Övre Soppero. Några av faktorerna som bedöms bidra till de höga riskpoängen är bräddning, dimensionering, utsläppsvillkor och recipientens närhet till känsliga områden.

Provtagning vid Vittangi reningsverk visade att koncentrationerna av läkemedel och hormoner var under rapporteringsgränsen. I och med att inga koncentrationer kunde rapporteras antas läkemedelsrester inte utgöra en betydande risk för recipienten men ytterligare provtagningar krävs med lägre rapporteringsgräns för att säkerställa antagandet.

I diskussionsdelen analyseras modellens styrkor och svagheter. Faktorer som brist på tillgänglig data, komplexiteten i att bedöma vissa risker och behovet av uppdaterad information diskuteras. Slutsatsen är att modellen ger en indikation på potentiella risker och bör användas för att prioritera åtgärder för att skydda recipienten men ger ingen direkt bild av de faktiska riskerna. Modellen innehåller även många förenklingar och är endast anpassad för de aktuella anläggningarna för studien.

Rapporten rekommenderar att recipientkontroll bör prioriteras vid reningsverken i Abisko, Lainio och Övre Soppero. Analyser av kväve, fosfor, metaller och andra relevanta parametrar föreslås för att bedöma reningsverkens påverkan på recipienterna. Rapporten poängterar även vikten av att regelbundet utvärdera och uppdatera recipientkontrollprogrammet baserat på ny information och förändrade förutsättningar.

Wastewater discharge contributes to various environmental issues. To assess the impact of a wastewater treatment plant on its receiving body of water, sampling within the recipient is required. In Kiruna Municipality, sampling is conducted via a monitoring program that includes several different companies. However, it has been determined that there is a need to evaluate which of the 16 smaller treatment plants in the municipality that pose the greatest risks to their respective recipients. The objective of the report is to propose a recipient monitoring program based on a risk assessment of the treatment plants, which can then be used to prioritize facilities for a future sampling program. The proposal includes appropriate parameters, locations, and sampling frequencies.

During this study, various risks were compiled, and a model for risk assessment was developed. Additionally, the presence of pharmaceutical residues was investigated through sampling at the wastewater treatment plant in Vittangi. The method involved a literature review combined with data collection from different databases and reports. Information about the treatment plants and their recipients was gathered from environmental reports, the VISS database, and the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI).

A model for risk assessment was developed based on six criteria, each containing different risk factors. The model evaluates risks associated with the facility as well as risks for the recipient and it generates a risk score for each treatment plant. A sensitivity analysis was performed to evaluate how different risk factors influence the risk classification. The results show that the treatment plants with the highest risk scores were Svappavaara, Lainio, Abisko, and Övre Soppero. Factors contributing to the high risk scores include overflow events, design capacity, how well the facility complies with the emission restrictions, and the recipient's nearness to sensitive areas.

Sampling at the Vittangi treatment plant showed that concentrations of pharmaceuticals and hormones were below the reporting limit. Since no concentrations could be reported, pharmaceutical residues are not considered to pose a significant risk to the recipient. However, additional sampling with lower reporting limits is required to confirm this assumption.

The discussion section analyses the strengths and weaknesses of the model. Issues such as data uncertainty, the complexity of assessing certain risks, and the need for updated information are discussed. The conclusion is that the model provides an indication of potential risks and should be used to prioritize actions to protect the recipient but does not offer a direct depiction of actual risks. The model also includes many simplifications and is tailored specifically to the facilities studied.

The report recommends prioritizing recipient monitoring at the treatment plants in Abisko, Lainio, and Övre Soppero. Analyses of nitrogen, phosphorus, metals, and other relevant parameters are suggested to evaluate the impact of the treatment plants on the recipients. The report also emphasizes the importance of regularly evaluating and updating the recipient monitoring program based on new information and changing conditions.