Bakgrund: För patienter med palliativa vårdbehov bör vården vara helhetsinriktad och syfta till att lindra fysiska, psykiska, sociala och existentiella symtom som kan orsaka lidande. Fokus ligger på att förbättra livskvaliteten för patienter med obotliga sjukdomar. Vården involverar ett multidisciplinärt team som samarbetar för att möta patientens och anhörigas behov. Vården av dessa patienter delas in i tre faser: tidig, sen och livets slutskede, där varje övergång kräver noggrann medicinsk bedömning och samtal. En helhetssyn på patientens lidande är avgörande för att stödja deras livskvalitet fram till livets slut. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge palliativ vård vid livets slutskede i sjukhusmiljö. Metod: En litteraturöversikt tillämpades baserad på vetenskapliga originalartiklar. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter en systematisk urval- och granskningsprocess valdes 15 vetenskapliga artiklar, varav 12 med kvalitativ design och 3 med kvantitativ design. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier; Kommunikationens betydelse, Begränsande faktorer och Känslomässig påverkan med tillhörande åtta subkategorier. Diskussion: Att vårda patienter med palliativa vårdbehov innebär utmaningar som kommunikationssvårigheter, emotionell belastning och resursbrist, vilket kan underlättas av kollegialt stöd, självreflektion och teamarbete. Slutsats: För att främja livskvaliteten och lindra lidande hos patienten bör sjuksköterskor besitta tillräcklig kunskap för att möta patientens samtliga behov och säkerställa patientsäkerheten. Detta tyder på att det kan finnas ett behov av förbättrad utbildning för att stärka kunskapsnivån hos sjuksköterskor.