Studiens syfte var att undersöka vilka språkutvecklande metoder och uttrycksformer som används mest frekvent inom förskolans verksamhet, samt att identifiera de huvudsakliga hinder och möjligheter som pedagoger upplever vid tillämpningen av dessa. Genom att belysa respondenternas erfarenheter och perspektiv, med utgångspunkt i den sociokulturella teorin, särskilt begreppen scaffolding, den proximala utvecklingszonen (ZPD) och mediering, avser studien att bidra med insikter som kan stärka det språkutvecklande arbetet i förskolan. Studien använde en metodkombination bestående av kvalitativa och kvantitativa inslag i en attitydenkät, vilket möjliggjorde en bredare representation av empiri. Den insamlade datan analyserades med innehållsanalys och kompletterades med deskriptiv statistik, som presenterades genom diagram för att ge en övergripande bild av resultaten. Resultaten visar att högläsning framhålls som den mest effektiva metoden för språkutveckling, samtidigt som respondenterna uttrycker behov av mer fortbildning och stöd för att arbeta med flerspråkighet. Tidsbrist och stora barngrupper identifierades som ett betydande hinder för ett framgångsrikt språkutvecklande arbete. Genom denna studie drar vi slutsatsen att en kombination av olika metoder och strategier är mest gynnsam för barns språkutveckling. Dessutom lyfts vikten av att arbeta i mindre grupper, där varje barns individuella behov och kunskapsnivåer kan tillgodoses för att ge samtliga barn rätt förutsättningar för språkutveckling.

The purpose of this study was to explore the most frequently employed methods and forms of expression for language development within preschool education, as well as to identify key challenges and opportunities educators encounter in their implementation. By emphasizing the respondents’ experiences and perspectives, grounded in sociocultural theory – particularly the concepts of scaffolding, the zone of proximal development (ZPD), and mediation – the study aspires to provide insights that can strengthen language development practices in preschools. A mixed-methods approach was adapted, combining qualitative and quantitative elements in an attitude survey to ensure broader representation within the empirical data. The collected data were analyzed using content analysis and supplemented with descriptive statistics, presented through tables and diagrams to provide a comprehensive understanding of the findings. The results highlight that reading aloud is perceived as the most effective method for fostering language development. At the same time, respondents noted a need for additional training and support to address multilingualism. The limitations and large group sizes were identified as significant barriers to effective language development work. The study concludes that integrating multiple methods and strategies is most advantageous for children´s language development. Additionally, it underscores the importance of smaller group settings, where each child´s unique needs and levels of knowledge can be accommodated, ensuring equitable conditions for all children´s language growth.