Föreliggande studie använder en kvasiexperimentell design för att undersöka hur framinganalyspåverkar elevers förmåga att kritiskt granska information på sociala medier. Studien bygger på enför- och eftertestmetod, där en undervisningssession om framinganalys genomförs mellan testerna.Under denna session får eleverna lära sig om framinganalys som beskriver hur vissa aspekter avinformation lyfts fram för att påverka perception och tolkning. Undersökningen genomfördes med74 elever från fyra gymnasieklasser i Uppsala i Sverige. Studien kategoriserade elevernas svar i tregrupper baserat på deras prestation i för- och eftertestet: utvecklad förmåga, oförändrad högförmåga och oförändrad låg förmåga. Forskarna använde en kvalitativ metod där de tolkade ochkategoriserade elevernas svar utifrån förekomsten av framingaspekter i deras resonemang.Interventionen med framinganalys bidrog till att vissa elever förbättrade sitt kritiska tänkande.Elever med redan höga förkunskaper i källkritik tenderade att integrera framinganalys i sinabefintliga färdigheter, snarare än att helt förändra sitt tillvägagångssätt.Studien belyser den komplexitet som digital källkritik innebär, särskilt i sociala medier, ochunderstryker behovet av olika metoder för att navigera i det digitala informationslandskapet. Denframhåller också att elever behöver stöd i att förstå de bakomliggande motivationerna och de sättpå vilka information presenteras för att påverka mottagarens uppfattning.Sammanfattningsvis tyder resultaten på att framinganalys kan vara ett värdefullt verktyg för attstärka källkritiska färdigheter, särskilt i relation till sociala medier. Dock pekar studien på att intealla elever påverkas lika mycket av en sådan intervention och det finns mer att utforska inom dettaområde. Fynden understryker även vikten av att använda olika analytiska metoder för att utrustaelever med de verktyg som behövs för att effektivt navigera i den onlinebaseradeinformationsvärlden.