I detta projekt har mikroplastförekomst undersökts i inkommande och utgående avloppsvatten samt bioslam vid Henriksdals och Käppala reningsverk samt på IVL:s försöksanläggning SWIC i Stockholm. Metodutveckling av provtagning och upparbetning av större provvolymer har under projektets gång genomförts på SWIC.

Eftersom det uppdaterade avloppsdirektivet (EU, 2024) ställer krav på att förekomst av mikroplast regelbundet ska mätas i avloppsvatten och slam på avloppsreningsverk större än 10 000 personekvivalenter (pe), men metoder för provtagning, upparbetning och analys ännu inte bestämts är det viktigt att utvärdera de tillgängliga och kostnadseffektiva analysmetoder som finns på kommersiella laboratorier. Projektet har därför vid mätningarna i denna studie främst använt analysmetoden pyrolys GC/MS som uppfyller dessa kriterier samt är tillämplig för att kvantifiera halten av mikroplaster och gummipartiklar.

Totalt 25 samlingsprover togs vid fyra olika provtagningskampanjer och skickades för analys till de två kommersiella laboratorier i Sverige som erbjuder mikroplastanalyser (Eurofins och ALS).

Av de 10 prover som Eurofins analyserade kunde mikroplast kvantifieras i sex prover med högst halt för gummi (polyisopren). I två slamprover var TS-halten för hög (>5%) för att analysen skulle kunna genomföras med labbets upparbetningsmetod och i ett inkommande och ett utgående prov från SWIC fanns inga mikroplastkoncentrationer över rapporteringsgränsen. ALS analyserade 15 prover och kunde bestämma mikroplast i tio av dessa varav högst halt detekterades för gummi (EPDM) i två inkommande prov samma dag vid Käppala. I ett slamprov, ett inkommande och ett utgående prov från SWIC fanns inga mikroplaster över detektionsgräns.

Då många analyser visade mycket låga eller inga mikroplasthalter över rapporteringsgränsen ökades provvolymen vid det sista provtillfället till 25 liter inkommande vatten med hjälp av en trycksatt filtreringsmetod som utvecklades inom projektet på SWIC. Analysresultaten var trots denna åtgärd under rapporteringsgränsen för två av tre delprov. Även då dessa prover filtrerades med 100 mikrometer filter och på så sätt exkluderade mycket små partiklar är resultaten inte realistiska både utifrån den stora variationen mellan delproven och i jämförelse med resultat från andra studier.

I denna studie har vi trots relativt många prover och analyser med låga teoretiska rapporteringsgränser fått så få resultat och i många fall orealistiska resultat utifrån ungefärlig förväntad halt att vi har svårt att sätta tilltro till analysresultaten, även efter flera avstämningar med både ALS och Eurofins.

För att utöka provvolymen på de delströmmar som kräver större provvolymer än vad som är praktiskt möjligt att skicka i vätskefas till analys bedöms filtrering i filterkolonn med lösa metallfilter vara en fungerande metod. Filtren kan efter filtrering skickas på analys i petriskålar och flera filter kan användas till samma prov.

Andra möjliga metoder för upparbetning av större provvolymer kan vara kemisk behandling med enzym följt av filtrering. Kaskadfiltrering genom lösa trumfilter enligt standard utvecklad av American Society for Testing and Materials ses också som en lovande metod, men har inte kunnat utvärderas i denna studie (ASTM International, 2020). ASTM har konstaterat att det krävs mycket stora provvolymer för att minimera standardavvikelsen men att detta kan åstadkommas med en relativt enkel och robust metod. Vi bedömer att denna metod vore intressant att utvärdera i kommande studier.

Kemisk upparbetning med Fentonreagens har visat sig effektiv och praktiskt genomförbar på större provvolymer, men kräver efterföljande densitetsseparation vilket inte bedöms vara genomförbar i större skala på reningsverk.

Då analysresultat både från Eurofins och ALS generellt genom studien visat på orimligt låga halter borde fortsatta försök göras med syfte att undersöka osäkerheten i mikroplastanalyser i avloppsvatten genom jämförande analyser från samma prov med stor provvolym vid flera laboratorier varav ett avancerat referenslaboratorium så som Aalborg universitet, vilka medverkat i flera tidigare forskningsstudier rörande mikroplast och som då rapporterat betydligt högre halter mikroplast i avloppsvatten. Avancerade analyser bör kompletteras med föregående manuella översiktliga analyser i stereomikroskop, då flera exempel finns där mikroplaster identifierats i mikroskop men inte vid instrumentanalyser, troligen för att provvolymen som instrumenten kan hantera är för liten.