Syftet med denna studie är att undersöka den ideologiska utvecklingen hos svenska fackföreningar och spåra deras förskjutning från att vara institutioner som enbart representerar arbetarnas kollektiva vilja till organisationer som i viss mån påverkas av det svenska socialdemokratiska partiet. Specifika händelser som analyseras inkluderar den svenska storstrejken 1909, metallstrejken 1945 (Metallstrejken) och den mindre kända avtalskonflikten 1966. De primära källorna för denna studie hämtades från Regionarkivet Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad samt Göteborgs universitetsbibliotek. Studien använde en kvalitativ forskningsmetod som fokuserar på att kritiskt analysera historiska aktörer och tolka vad texterna kan innebära. Resultaten visar att arbetarna i stort stödde fackföreningsledningens tillvägagångssätt under strejken 1909, var oeniga med ledningen 1945 och återigen tycktes vara överens 1966. År 1966 återspeglade fackföreningens hållning ett mer ideologiskt socialdemokratiskt perspektiv. I diskussionsdelen argumenteras det för att detta socialdemokratiska inflytande bidrog till etableringen av en socialdemokratisk hegemoni, vilket tolkas genom Gramscis teori om kulturell hegemoni.

The aim of this study is to examine the ideological evolution of Swedish trade unions, tracing their shift from being institutions solely representing the collective will of workers to organizations influenced, to some degree, by the Swedish Social Democratic Party. Specific events analyzed include the 1909 Swedish General Strike, the 1945 Metal Strike (Metallstrejken), and the lesser-known 1966 collective agreement conflict. The primary sources for this study were obtained from Regionarkivet Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad and Gothenburg University Library. This study employed a qualitative research method, which focuses on critically analyzing historical actors and interpreting the implications of the texts. The findings reveal that workers largely supported the union leadership's approach during the 1909 strike, were in disagreement with them in 1945, and appeared to align once again in 1966. By 1966, the union’s stance reflected a more ideologically social democratic perspective. In the discussion section, it is argued that this social democratic influence contributed to the establishment of a social democratic hegemony, interpreted through the lens of Gramsci’s theory of cultural hegemony.