Denna kvalitativa intervjustudie ämnar undersöka hur trum- och slagverkslärare på gymnasiet uppfattar att deras undervisningsmetodik påverkar elevernas motoriska utveckling. Som teoretiskt ramverk används Fitts trestegsmodell, som är en modell för motorisk inlärning - samt begrepp från fältet motorik och motorisk inlärning. Med hjälp av det teoretiska ramverket analyserades empirin genom tematisk analys. Datainsamlingen skedde genom fyra semistrukturerade intervjuer och informanterna hade mellan cirka 10-30 års erfarenhet av trum och/eller slagverksundervisning. Elevernas utveckling beskrevs av lärarna som stor initialt i ett nytt moment, och mer subtil senare i momentet då utvecklingen går från att bli grovmotorisk till finmotorisk. Lärarna delade med sig av många metoder och infallsvinklar för att på bästa sätt hjälpa eleverna till motorisk utveckling. Att använda mekanismer för att öka inre motivation var en av de främsta metoderna som presenterades av lärarna, vilket finner gott stöd i litteratur på området för att främja motorisk inlärning. Den absolut vanligaste problematiseringen som gjordes av lärarna var dock hur man bäst hjälper en elev att skapa sig en uppfattning om ett problem och tar sig förbi den kognitiva fasen, som utgör Fitts trestegsmodells första steg. Metoderna som lyftes för detta var bland annat noter, gehör, att använda sång som redskap, demonstrering och visuella instruktioner, och så vidare. Senare i inlärningsprocessen presenterades ett antal andra metoder som mer centrala. I diskussionskapitlet diskuteras hur metoderna kan kopplas till litteratur och forskning på området och utifrån det presenteras hur dessa metoder bör användas i undervisningen. Lärarna betonade att elever är olika och att individanpassning är en stor del av undervisningen. Studiens primära slutsats är att ju fler metoder en lärare är förtrogen med, desto bättre är förutsättningarna för optimal motorisk inlärning för eleverna.