Uppsatsen analyserar Robert Jordans fantasy-epos Wheel of Time (Sagan om drakens återkomst) utifrån Mark Curries narratologiska kategorisering av postmoderna narrativ och deras huvudsakliga kännetecken. Genom närläsning av Jordans verk, återkommande jämförelse med J.R.R. Tolkiens Lord of the Rings-trilogi (Sagan om ringen) och återkoppling till Jean-François Lyotards teoretiska utgångspunkt i The Postmodern Condition så ämnar uppsatsen demonstrera att Wheel of Time-serien uppvisar de utmärkande drag som Currie identifierat. Det vill säga, en förkärlek till metaleps och överskridandet av diegetiska nivåer, nyttjandet av intertext i syfte att bryta ned den fjärde väggen och en ambivalent tematisering av samhällsutveckling kopplad till vetenskapliga framsteg och teknologisk utveckling. Paralleller dras till Nietzsches moral- och förnuftsfilosofi i sammanlänkning med Lyotard och vidare diskuteras Berthold Brechts verfremdungseffekt samt Viktor Sjklovskis ostranenie i fråga om den främmandegörande (defamiliarizing) effekt som tidvis tolkas uppstå. Slutligen används Judith Langers ramverk rörande föreställningsvärldar för att ge nya perspektiv genom att kontrastera och omformulera de narratologiska koncept som undersöks.