Klimatkrisen är en av de mest betydande globala utmaningarna i modern tid och kräveromfattande internationellt samarbete och lokala anpassningar för att omvärlden ska kunnaklara en hållbar omställning. Företagens roll i denna omställning är central, både genom direktpåverkan och deras strategiska hållbarhetsarbete. Denna uppsats fokuserar på utvecklingen avVattenfalls hållbarhetsrapportering mellan 2013-2023 med särskilt fokus på hur regulatoriskafaktorer har påverkat rapporteringens utformning och strategiska roll. Studien baseras påkvalitativ analys och tar stöd i etablerade teorier som institutionell teori, legitimitetsteori ochTriple Bottom Line. Genom analysen framkommer att hållbarhetsrapportering används bådesom ett strategiskt verktyg för att uppnå legitimitet och som en metod för att stärka företagetstrovärdighet gentemot intressenter. Den institutionella teorin belyser hur Vattenfall anpassatsig till förändrade regler och externa normer för att stärka sin legitimitet, medanlegitimitetsteorin illustrerar hur rapporteringen används för att upprätthålla intressentersförtroende i en värld som präglas av omfattande reglering. Resultaten bidrar till förståelsen avföretags hållbarhetsarbete genom att konkretisera hur regulatoriska krav och strategiskaprioriteringar samspelar i utvecklingen av hållbarhetskommunikation. Denna dynamikillustrerar komplexiteten i företagens arbete med att navigera mellan ökade krav påtransparens, regulatorisk anpassning och långsiktiga hållbarhetsmål