I detta nummer av Texter om våld presenteras forskning och resultat från forskningsprogrammet RiskSam. Den evidensbaserade modellen RiskSam syftar till att förbättra riskhanteringen vid våld i nära relationer. Bidragen lyfter fram de utmaningar och möjligheter som präglar arbetet med riskbedömning, riskhantering och samverkan. I det inledande kapitlet introduceras RiskSam-programmet och de delstudier som ingår. Som programmets forskningsledare Susanne Strand beskriver, är målet att implementera och utvärdera RiskSam-modellen, för att långsiktigt stärka välfärdsinstitutionernas förmåga att hantera risker och förebygga upprepat partnervåld.

Programmets forskare undersöker bland annat hur riskhantering praktiseras och hur effektiva olika insatser är för att förhindra återfall. I texten Polisens första kontakt i partnervåldsärenden, betonar Johan Stjernqvist vikten av snabba, skräddarsydda insatser kombinerade med en långsiktig skyddsplanering. Jag själv skriver om socialsekreterares upplevelser av att hantera ärenden om våld i nära relationer i Att arbeta med ärenden om våld i nära relation. Här läggs särskilt fokus på arbetsvillkor och resurser utifrån en hållbar arbetssituation. I studien om förutsättningarna för arbetet i olika geografiska kontexter, Hantera risk för våld i nära relation i gles- och landsbygd, framträder både unika utmaningar och möjligheter: medan avstånd försvårar och resurser ofta är knappa, kan mindre samhällen ändå erbjuda närmare relationer och nätverk som underlättar arbetet.

I flera kapitel lyfts de utsattas perspektiv. Åsa Källström undersöker i Våld, riskhantering och livskvalitet i anslutning till pandemin, liksom jag i Mammors erfarenheter av våld efter separation, kvinnors erfarenheter av samhällets stöd efter partnervåld. Deras berättelser understryker behovet av samordnat och individanpassat stöd – ett behov som blev särskilt tydligt under pandemin, då tillgången till hjälp blev annorlunda och fungerade olika bra för olika individer.

Att våldet inte alltid upphör vid en separation är väletablerat inom forskningen. Jacqueline Lindblom beskriver i texten Stalkning av en före detta partner de svårigheter som uppstår vid riskbedömning och hantering av stalkning från före detta partner, och framhåller vikten av individanpassade insatser i samverkan mellan olika aktörer. Susanne Mattsson beskriver i Vad är eftervåld? liksom Hanna Palhamn Szabó i Juridiskt våld – att använda lagen som våldshandling, fenomenet våld efter separation i nära relation och dess allvarliga konsekvenser för kvinnor och barn. Deras texter visar hur våldets fortsättning efter separationen begränsar kvinnors liv och hur samhällets institutioner ibland misslyckas med att erbjuda tillräckligt skydd.

Fokus riktas även mot våldsutövarna. Joakim Petersson beskriver i Behandling av partnervåldsutövare behandlingar som syftar till att minska våldsutövarens beteende, och visar på behovet av evidensbaserade metoder och kunskap om klienters egna upplevelser av behandling. Emma Källvik avslutar antologin med texten Hedersrelaterat våld och förtryck och en analys av hedersrelaterat våld. Hon framhåller hur detta fenomen delar likheter med partnervåld men kräver anpassade strategier på både individ- och samhällsnivå.