Syftet med föreliggande studie är att analysera om och hur relationen mellan barn och pedagog skrivs fram i pedagogiska kartläggningsinstrument. I förskolan är kartläggningsinstrumenten ett viktigt arbetsredskap i utredningar kring barn med behov av särskilt stöd. Vidare ämnar studien belysa hur diskurser om omsorg och lärande framträder i dessa instrument och vilken betydelse detta har för förskolans praktik. De tjugofem deltagarna i studien är kommuner i Stockholms län samt stadsdelar i Stockholms kommun. Av dessa är tre fristående förskoleaktörer. För analysen används tre teoretiska perspektiv, socialkonstruktionistiskt-, relationellt- och kategoriskt perspektiv. För att belysa aspekter som får betydelse för studiens forskningsfrågor användes tematisk analysmetod. Resultatet visar att dokumenten ser väldigt olika ut, och skapar därmed olika förutsättningar för kartläggningspraktiken. De analyserade texterna visar på en obalans mellan det kategoriska och relationella perspektivet. Frågor rörande pedagogens relationskompetens förekommer endast i ett kartläggningsinstrument vilket kan tänkas påverka möjligheterna till reflektion kring detta område.