Denna studie bidrar med en fördjupad kunskap om förskollärares uppfattningar om användningen av TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) i förskolans verksamhet, med fokus på dess roll i att främja inkludering. Genom en fenomenografisk ansats och semistrukturerade intervjuer identifieras förskollärares varierande erfarenheter och perspektiv kring varför TAKK används, vilka förutsättningar som möjliggör dess användning, samt de utmaningar som kan begränsa dess tillämpning. Resultaten visar att förskollärarna menar att TAKK är ett mångsidigt verktyg som stärker barns kommunikation, men också att faktorer som bristande utbildningsmöjligheter påverkar dess användning. Studien belyser vikten av kontinuerlig utbildning, stöd från specialpedagoger och kollegialt lärande för att effektivt integrera TAKK i förskolans praktik. Den bidrar därmed till att skapa en djupare förståelse för TAKK:s potential och utmaningar i förskolan.