Denna intervjustudie syftar till att undersöka och analysera hur förskollärare beskriver sitt arbete med att stötta språkutveckling hos barn som har utmaningar med det verbala språket. Med ett sociokulturellt perspektiv och med fokus på begreppen social interaktion, stöttning och kulturella redskap genomförs en tematisk analys. Genom den insamlade datan identifieras tre centrala teman: språkfrämjande arbetsmetoder och strategier, det individuella barnet som en del av gruppen och upplevda utmaningar i det språkutvecklande arbetet. Språkfrämjande arbetsmetoder är det mest centrala tema som genomsyras i studien. Studiens resultat, med utgångspunkt i förskollärarnas beskrivningar, visar på att olika språkfrämjande arbetsmetoder som bland annat lyhördhet, tydliggörande pedagogik samt dialog- och ordförrådsträning får ta plats på ett genomtänkt sätt i den dagliga verksamheten. Beskrivningarna visar även på att individinriktade arbetsmetoder framför allt sker i gruppsammanhang samt att det finns en styrka i att använda barngruppen som en resurs för att främja det individuella barnets språk. En viss variation råder gällande beskrivna upplevelser kring utmaningar i det språkfrämjande arbetet. Däribland beskrivs upplevda utmaningar bland annat handla om resurser i form av tid, personaltillgång, barngruppens storlek och åldersspann. Vår studie kan bidra med ökad förståelse för vikten av det språkfrämjande arbetet i förskolan och inspirera till nya insikter om hur olika arbetsmetoder och förhållningssätt kan stödja språkutvecklingen hos barn med verbala utmaningar.