Föreliggande uppsats undersöker hur svensk klimatpolitik och hur dess internationella roll gestaltas språkligt genom en diskursanalys av tjugosju artiklar från nitton svenska dagstidningar, publicerade under åren 2022–2024. Ytterligare undersöker uppsatsen hur nationalistiskt språkbruk används som mobiliseringsresurs för att stärka svenskt engagemang i klimatfrågan. Det teoretiska ramverket består av en kombination av teorier om nationalism med särskilt fokus på Michael Billigs (1995) banala nationalism samt Laclau och Mouffes (1985) diskursteori som även används som insamlings- och analysmetod. Diskursteorin fokuserar på hur sociala verkligheter och maktstrukturer skapas och återskapas genom diskurser och utgår från att idéer och identiteter formas genom språket. Det empiriska materialet bygger på artiklar från sju olika genrer, där majoriteten är insändare, ledare och debattartiklar. Resultatet identifierar en övergripande diskurs, kallad Föregångslandet Sverige, som innebär att Sverige gestaltas som ett framgångsrikt internationellt föredöme inom klimatpolitik. Nationalistiskt språkbruk uttrycks genom nationella myter, spel- och tävlingsmetaforer och deiktiska uttrycksom “vi” och “dem” vilket framställer klimatfrågan på ett konkurrensdrivet sätt. Slutligen framgår det att nationalistiskt språkbruk används som mobiliseringsresurs för klimatengagemang till viss del genom att artikelförfattarna framhäver sentimentala och ekonomiska argument kopplade till Sverige.