Syftet med föreliggande studie är att undersöka intra-artlig interaktiv och relationell progression mellan barn och pedagoghund i förskolan. Med intra-artlig i detta hänseende menas interaktion mellan aktörer av differentierande art. För att konkretisera syftet så har jag utgått från dessa frågeställningar: Hur ser den initiala interaktionen mellan barn och pedagoghund ut och hur utvecklas den över tid, samt vilken roll får pedagoghunden i lärandesituationen?

Bakgrunden till studien grundar sig i förskolans styrdokument (Skolverket 2018) som uttrycker att förskolan har i uppdrag att lägga grunden för det livslånga lärandet, där omsorg och relationer samt barns utveckling, lärande och välbefinnande står i fokus. Tidigare forskning rörande hundunderstödda insatser antyder att hunden kan utgöra ett stöd för så väl barn som för pedagoger i relation till undervisning. 

Metoden består av kvalitativa observationer där data samlats in via fältanteckningar och filminspelningar som sedan transkriberats. Empirin har sedan genomgått en riktad kvalitativ innehållsanalys där sociokulturellt, relationellt och omsorgsetiskt perspektiv har utgjort det teoretiska ramverk på vilken analysen vilar.

Resultatet av studien visar en relationell progression mellan barn och hund där barnen i början huvudsakligen interagerar genom fysisk kontakt och icke-verbal kommunikation via pedagogen, för att succesivt övergå till att barnen kommunicerar direkt med hunden. Resultatet visar att olika interaktiva processer så som pedagogens medlande eller barnens mellan-mänskliga interaktioner utgjorde en bidragande aspekt till relationsskapande mellan barn och hund. Detta till den grad att majoriteten av aktörerna slutligen interagerade självsäkert och samspelt sinsemellan.

Hundens roll i undervisningssituationerna visade sig vara av mångfacetterad natur där hunden vart medskapare av undervisningstillfällen, lugnade och motiverade barnen samt utgjorde ett emotionellt stöd i pedagogiska och sociala situationer. Dessa fynd föranleder mig att dra slutsatsen, i likhet med föregående forskning, att hunden kan utgöra ett adekvat multidimensionellt, pedagogiskt och emotionellt stöd för så väl barn som vuxna i en förskolepedagogisk kontext.