Syftet med studien är att bidra med kunskap och förståelse om hur förskollärare upplever att bildskapande kan gynna barns språkutveckling. Studien utgår från tre forskningsfrågor. Hur beskriver förskollärare betydelsen av barnens bildskapande utifrån ett främjande kulturellt redskap/artefakt för barns lärande? Hur upplever förskollärare att det egna förhållningssättet påverkar barnens språkutveckling genom bildskapande? Hur framträder interaktionen i förskollärarnas beskrivningar inom språkutvecklingen och bildskapandet? Studien vilar på två teorier, den sociokulturella teorin och den fenomenologiska vetenskapsteorin. Metoden som studien har utgått ifrån är intervjuer och kvalitativ innehållsanalys. Studiens urval av respondenter var sex förskollärare från sex olika förskolor i två olika kommuner. Samtliga förskollärare hade kompetensutveckling inom språkutveckling. Hälften av de sex intervjuade förskollärarna hade kompetensutveckling inom bildskapande och visualisering som redskap för lärande utifrån barnens varierade förutsättningar. Studiens resultat lyfter betydelsen av närvarande förskollärare som är medvetna om det egna förhållningssättet och skapar möjligheter genom interaktion med andra barn och vuxna inom bildskapandet. Studiens slutsatser sammanfattas av förskollärares två skilda fokusområden av barnens bildskapande utifrån den riktade svaga estetiken eller den starka estetiken och individens lärandeprocess. En av slutsatserna visade att förskollärare hade varierade möjligheter till aktiv närvaro under barnens spontana bildskapande. Studien synliggjorde slutsatsen av att förskollärares kontinuerliga dokumentation av den planerade undervisningen i relation till språkutveckling och bildskapande utfördes i riktning mot en mer skolifierad svag estetik. Det kan ange implikationer om hinder för barnens individuella förutsättningar till lärande och påverkan av barnens erbjudande till delaktighet i förskolans utbildning.