Historiskt har emotioner och rationalism ansetts vara motsatser där det rationella tänkandet förespråkats i skola och i västerländsk filosofi i stort. Denna förståelse har dock utmanats i senare statsvetenskaplig- samt samhällskunskapsdidaktisk forskning. Med inspiration från den samhällsdidaktiska forskningen syftar denna uppsats till att förstå hur lärare i de samhällsorienterade ämnena; samhällskunskap, historia, religion och geografi, förstår känslors roll i undervisningen. Vi avser också undersöka SO-lärares didaktiska övervägningar gällande känslor både inför och under undervisning. För att fördjupa förståelsen av våra resultat har vi använt Katarina Blennows (2021) beskrivning av vilka funktioner känslor fyller för kunskapsprocessen som ett teoretiskt ramverk. Resultatet är baserat på sex intervjuer med SO-lärare på högstadiet (årskurs 7–9). Vårt resultat sammanställs i tre olika idealtyper, där varje idealtyp har en särskild förståelse för känslornas roll i undervisningen och som i sin tur påverkar de didaktiska övervägningarna som görs. Idealtyperna benämns som ”den vägvisande läraren”, ”den modererande läraren” och ”den neutrala läraren”. Kortfattat strävar den vägvisande läraren efter att undervisningen ska förmedla en specifik känsla. Den modererande läraren bedriver undervisning genom känslor och strukturerar lektioner där eleverna får använda sina känslor. Den neutrala läraren ser främst emotioner som något som uppstår i relationer mellan människor, men att emotioner kopplat till ämnesundervisning i låg grad har någon påverkan. Idealtyperna kan fungera som analytiska verktyg och redskap för självreflektion hos både blivande lärare och verksamma lärare. Således bidrar uppsatsen med insikter inom ett forskningsfält som under senare tid fått allt större uppmärksamhet, samt en förståelse för lärares didaktiska övervägningar.