Föreliggande studie genomfördes för att undersöka vad som karaktäriserar gynnsam skrivundervisning gällande genomförande, uppgifter, arbetssätt och bedömning med särskilt fokus på pojkar och andraspråkselever. Dessa grupper av elever har dokumenterat och erfarenhetsmässigt visat sig ha utmaningar i sitt skrivande, vilket därmed motiverar studiens fokus. Det sociokulturella perspektivet på lärande med inriktningen New Literacy utgör studiens teoretiska ramverk och en kvalitativ metod med induktiv ansats har tillämpats. Fyra lärare från Nya Zeeland samt tre lärare från Sverige observerades i sin skrivundervisning och intervjuades därefter. Resultatet indikerar att lärarnas literacykunnande är avgörande för genomförandet av undervisningen. De nyzeeländska lärarna använder sitt kunnande i kontinuerlig formativ bedömning av elevernas skrivande och utifrån detta planerar och fortlöpande justerar och utvärderar de sin skrivundervisning. De svenska lärarna utgår i huvudsak från läromedel och lärarhandledningar och bedömer elevernas skrivande utifrån språkliga formaspekter mer än elevernas kunskapsprocess i skrivutvecklingen. Gällande pojkar och andraspråkselever visar studien att de nyzeeländska lärarnas skrivundervisning utformas för att stötta samtliga elevers skrivutveckling utifrån deras respektive lärandebehov och att eleverna genom stödredskap och stöttning av varandra utvecklas mot eget ansvar och självständighet i learner agency. De nyzeeländska lärarna har stöd för sin skrivundervisning i läroplanen och i The National Standards och detta stöd saknas jämförelsevis i den svenska läroplanen och lärarna hänvisas jämte sitt eget kunnande, till att följa läromedel i sin undervisning, med stöd av läromedelsutredningen (SOU:2021:70) trots att flera av dessa, enligt forskning, inte alltid balanserat fokuserar på skrivmålen, vilket problematiserar genomförandet av en gynnsam skrivundervisning för lärare i Sverige.