Begreppet riskfylld lek får många att reagera, vad innebär det och ska barn verkligen ha tillgång till det? Det är diskussioner som uppstått när människor fått ta del av vad studiens syfte är. Tidigare forskning beskriver att riskfylld lek bidrar till barns utveckling på ett positivt sätt och ska ha en plats i barndomen. I Sverige är det förskollärarna som ansvarar för barns utbildning, de kan därmed möjliggöra eller hindra barns risktagande. Studiens syfte är att beskriva förskollärares inställning till riskfylld lek. För att besvara det har empiriskt material samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare på olika förskolor. Analysen baseras på begreppet relationskompetens och Aspelins modell av relationskompetens bestående av tre delaspekter. Resultatet visar att riskfylld lek är individuellt, det baseras på de erfarenheter ett barn eller en förskollärare har. Barn skapar erfarenheter i sin riskfyllda lek genom att göra, de behöver därför tillgång till riskfylld lek för att utvecklas. Förskollärarna beskriver fördelar med barns risktagande och sammankopplar det med deras utveckling. Det tyder på att förskollärare har en positiv inställning till barns riskfyllda lek, men trots det planeras det inte för. Därmed kan det konstateras att riskfylld lek är en självklar del av barndomen, däremot behöver förskollärare få kunskaper i hur de kan stödja barns riskfyllda lek genom medveten undervisning.