Månsson, Maria och Seyfried, Kristina (2025). Möta barn i språklig sårbarhet – ett förhållningssätt. En studie om pedagogers upplevelser av det språkfrämjande arbetet i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Profil språk och kommunikation i förskolan. Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Det förväntade kunskapsbidraget i studien är att bidra med kunskap om hur ett antal pedagoger ser på sin roll som språkutvecklare i det språkfrämjande arbetet med barn i språklig sårbarhet. Vi vill också bidra med insikter om hur pedagoger och specialpedagoger beskriver sitt samarbete med att stimulera och främja den tidiga språkutvecklingen hos barn i språklig sårbarhet samt vilka kompetensbehov det kan finnas hos pedagogerna i detta arbete.

Syftet med studien är att bidra med en fördjupad förståelse för hur pedagoger främjar den tidiga språkutvecklingen hos barn i språklig sårbarhet. Vidare är syftet att belysa specialpedagogens roll i att stimulera och stötta pedagogerna i det arbetet. Vi utgår därför ifrån följande frågeställningar:

• Vad berättar pedagogerna och specialpedagogen på en förskola om det språkfrämjande arbetet med barn i språklig sårbarhet? 
• Vilka utmaningar och utvecklingsbehov upplever pedagogerna och specialpedagogen att det finns?
• Hur upplever och beskriver pedagogerna och specialpedagogen sin samverkan gällande arbetet med barn i språklig sårbarhet? 

Studiens teoretiska förankring är det sociokulturella perspektivet och det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP). Tillsammans blir dessa två perspektiv en utgångspunkt när vi tolkar vårt resultat, då de kompletterar varandra genom att belysa hur kulturella och sociala faktorer påverkar lärandet och hur dessa faktorer visar sig i interaktioner med andra människor.

En kvalitativ forskningsmetod har använts för att besvara syfte och frågeställningar i denna studie. Datainsamlingen gjordes på en förskola belägen i en förort till en storstad, med sex pedagoger med olika professioner samt en specialpedagog som är kopplad till förskolan. Enskilda semistrukturerade intervjuer genomfördes som sedan transkriberades och analyserades med hjälp av en tematisk analysmetod som är ett kvalitativt analytiskt verktyg.

Resultatet i studien visar att pedagogerna besitter medvetenhet och kunskap om språklig sårbarhet och det råder enighet kring vikten av rätt förhållningssätt, samt betydelsen av att skapa en trygg miljö för att kunna stödja barnen effektivt. Förskolan erbjuder också språkstimulerande aktiviteter som främjar språkutvecklingen för alla barn. En utmaning som uppstod i resultatet är tidsbristen och känslan av att inte räcka till för alla barn, samt när det inte finns en gemensam samsyn inom arbetslagen. Pedagogerna uttrycker en önskan om mer stöd och handledning från specialpedagogen i den dagliga verksamheten. 

De specialpedagogiska implikationerna som studien visar är att pedagogerna har goda kunskaper om att främja den tidiga språkutvecklingen hos barn i språklig sårbarhet, men det finns osäkerhet kring begreppet och hur man ska stödja dessa barn på rätt sätt. Specialpedagogens roll blir därför viktig för att höja pedagogernas kompetens och säkerställa likvärdighet i förskolan. Handledning är avgörande för att stödja pedagogerna och skapa samsyn inom arbetslaget, vilket kan vara en utmaning i det språkfrämjande arbetet. Pedagogerna önskar en mer närvarande specialpedagog som kan ge stöd direkt i verksamheten, men nuvarande strukturer begränsar detta. För att förbättra situationen behöver specialpedagogisk kompetens integreras på alla nivåer och skapa mötesplatser för samverkan mellan pedagoger och specialpedagoger, vilket kan leda till ett mer förebyggande och hälsofrämjande arbete.