Syftet med vår studie är att undersöka hur lågstadielärare (årskurserna F-3) arbetar med högläsning som en metod för att främja elevers läs- och skrivutveckling. För att besvara studiens syfte genomfördes sex intervjuer med lärare inom årskurserna F-3. Resultatenanalyserades med hjälp av tematisk analys. Analysen visar att högläsning spelar en central roll för elevernas läs- och skrivutveckling. Den bidrar till att skapa en lugn inlärningsmiljö där eleverna utvecklar grammatik och språkförståelse samt tillägnar sig nya ord och begrepp. Dessutom kan högläsning integreras med andra ämnen och fungerar som en möjlighet för elever som inte får denna typ av språklig stimulans i hemmet, på grund av olika anledningar. Detta är särskilt betydelsefullt för elever som inte behärskar svenska språket. Dock framkom vissa utmaningar i arbetet med högläsning. En av dessa är tidsbrist i ett redan fullt schema, vilket gör att högläsningen riskerar att prioriteras bort. En annan utmaning är att elever med särskilda behov eller nyanlända elever ibland missar tillfällen för högläsning, eftersom de kan behöva arbeta med andra uppgifter. Detta kan påverka deras läs- och skrivutveckling negativt.Slutsatsen av studien visar att högläsning är en betydelsefull pedagogisk metod. Den främjar elevers läs- och skrivutveckling genom att stärka deras språkförståelse, reflektion och fantasi.