Bakgrund  

Diabetes är en global folkhälsosjukdom och majoriteten av fallen utgörs av typ-2 diabetes. År 2017 hade 462 miljoner människor sjukdomen. Livsstilsvanor och miljöfaktorer har en stor inverkan på insjuknandet. Personer med typ-2 diabetes söker vård inom flera olika sjukvårdsinstanser och teknologiska hjälpmedel i form av applikationer har visat sig vara ett effektivt sätt att bedriva egenvård. Egenvård spelar en stor roll vid hanteringen av sjukdomen och personens engagemang är avgörande för att bedriva egenvård. Vårdgivare har ett viktigt ansvar vid att stödja personerna med rätt kunskap för att utföra egenvård. Stödjande insatser bygger på en förståelse för personen och dess unika förutsättningar. Det finns därför ett behov att sammanställa aktuell forskning för att öka vårdgivarens kunskap och förståelse för att förbättra stödjande insatser. 

Syfte 

Syftet var att beskriva personer med typ-2 diabetes upplevelse av mobilapplikationer som stödjer egenvård. 

Metod 

En icke- systematisk litteraturöversikt genomfördes, baserad på 12 vetenskapliga originalartiklar, vilket inkluderade en kvantitativ ansats, åtta med kvalitativ ansats och tre med en mixad metod. Artiklarna hämtades från de två databaserna CINAHL och PubMed, en integrerad dataanalys användes för att sammanställa och analysera resultatet. 

Resultat

Vid sammanställningen av litteraturöversiktens resultat identifierades tre huvudkategorier: Livskontroll, Främjad kunskapsutveckling och Teknologiska för- och nackdelar samt praktiska hinder. Resultatet av litteraturöversikten visade att applikationer gav värdefull kunskap om sjukdomen och förbättrade sjukdomshanteringen, vilket bidrog till en stärkt egenvårdsförmåga. Applikationer gav perspektiv och förbättrade kontrollen av sjukdomen. Identifierade utvecklingsområden för implementeringen av applikationer var förbättrad användarvänlighet, integreringen av hälso- och sjukvården och anhöriga i egenvårdsprocessen. 

Slutsats

Applikationer gav stöd till egenvård genom att identifiera omvårdnadsbehov och föreslå stödjande metoder i form av rådgivning och utförande av egenvård. Genom applikationer blev personen delaktig i sin egenvård och fick en större kontroll över sjukdomen. En framträdande upplevelse var bristande användarvänlighet och utmaningen att implementera applikationer i vardagen. 

Background

Diabetes is a global public health disease and the majority of the cases are type-2 diabetes. The year 2017, about 462 million people had the disease. Lifestyle habits and environmental factors have a big impact on the development of the disease. Person´s with type-2 diabetes seek medical attention across many different healthcare institutions and technological aids in the form of applications has shown to be an effective way of performing self-care. Self-care plays a big role in managing the disease and the person´s engagement is vital when performing self-care. Caregivers have an important responsibility when providing support to ensure that people have the right knowledge to perform self-care. The support is built upon an understanding of the person´s and their unique conditions. There is therefore a need to compile current research to increase the caregivers knowledge and understanding to improve supporting aids. 

Aim

The aim was to describe how person´s with type-2 diabetes experience the usage of mobile applications that support self-care. 

Method

A non-systematic literature review was conducted, based on 12 original articles, which included one with a quantitative approach, eight based on a qualitative approach and three with a mixed- method. The articles were retrieved from the two databases CINAHL and PubMed, an integrated data analysis was used to compile and analyze the results. 

Results

During the compiling of the results from the literature review three main categories were identified: Life control, Promote knowledge development and Technological advantages and disadvantages and practical barriers. The result of the literature review showed that applications provided valuable knowledge about the disease and improved disease management, which strengthened self-care abilities. Applications offered new perspectives and improved control over the disease. Identified areas for improvement in application implementation included enhanced usability, better integration with healthcare, and involvement of relatives in the self-care process.

Conclusions

Applications supported self-care by identifying care needs and suggesting supportive methods, such as providing advice and guiding the performance of self-care activities. Through these applications, individuals became active participants in their own care and gained greater control over their disease. A notable challenge was the lack of user-friendliness and the difficulty of integrating applications into daily life.