Studien vill bidra med kunskaper om hur förskollärare resonerar om möjligheter, metoder och utmaningar i att skapa sociala lärmiljöer som inkluderar barn med annat modersmål i förskolan. En kvalitativ metod användes, där gruppintervju med fyra förskollärare från en interkulturell förskola har genomförts. I analysarbetet användes det sociokulturella perspektivet och begreppen proximal utvecklingszon, scaffolding och mediering. Studien har bidragit med insikter om hur inkludering främjar barns språkutveckling och sociala delaktighet. Resultatet av studien visar att leken är central för både språklig och social utveckling, där förskollärarnas roll är avgörande för att skapa miljöer som stödjer barnens individuella behov. Strategier som transspråkande och språkmedveten undervisning upplevs som värdefulla, men brister i resurser och kompetens utgör hinder för ett effektivt arbete. Vidare betonas vikten av samarbete med vårdnadshavare och de utmaningar som uppstår i kommunikationen med vårdnadshavare som har ett annat modersmål. Studien betonar komplexiteten i förskollärares arbete med inkludering och språkutveckling samt behovet av ökade resurser, fortbildning och stöd för att möta flerspråkiga barns behov.