Denna studie undersöker de diskursiva maktförhållandena i presidentdebatten 2024 mellan Donald Trump och Kamala Harris, med fokus på social inkludering. Studien analyserar hur språkliga strategier och retoriska troper används för att konstruera och utmana ideologiska positioner inom de centrala teman immigration och abort. Genom kritisk diskursanalys (CDA) identifieras de maktstrukturer och ideologiska konflikter som präglar kandidaternas retorik. Resultaten påvisar att Trump använde exkluderande retorik, såsom andrafiering, för att framställa immigranter som ett hot vilket förstärker en högerpopulistisk agenda. Harris, å andra sidan, tillämpade ett inkluderande språkbruk inom abortdiskursen genom att relatera abort till frågor om mänskliga rättigheter och kvinnors autonomi. Däremot saknades liknande språkbruk inom immigrationsdiskursen. Dessa retoriska strategier reflekterar två fundamentalt olika ideologiska ramar och belyser hur diskurser om social inkludering formas och omförhandlas i politisk kommunikation. Studien synliggör språkets centrala roll i att reproducera eller utmana dominerande maktstrukturer och påverka utvecklingen av politiska agendor och samhällsnormer. Genom att koppla resultaten till samtida ideologiska konflikter bidrar forskningen till en fördjupad förståelse av retorikens funktion i att navigera och påverka sociala värderingar i en polariserad politisk kontext.

This study investigates the discursive power dynamics in the 2024 U.S. presidential debate between Donald Trump and Kamala Harris, focusing on social inclusion. It analyzes how rhetorical strategies and tropes are employed to construct and challenge ideological positions within the key themes of immigration and abortion. Using critical discourse analyses (CDA), the research identifies the power structures and ideological conflicts shaping the candidates’ rhetoric. The findings reveal that Trump utilized exclusionary rhetoric to frame immigrants as threats and bolster a right-wing populist agenda. Harris, by contrast, employed inclusive language, while framing abortion as a matter of human rights and women’s autonomy, however she avoided using the same rhetorics in the discussion about immigration. These rhetorical strategies reflect contrasting ideological frameworks that influence how social inclusion is articulated in political discourse. The study highlights the role of language in reproducing or challenging dominant power structures and shaping political agendas. By situating these findings within contemporary ideological conflicts, the research underscores the centrality of rhetoric in political communication and its impact on societal values.