Denna kvalitativa studie syftar till att analysera psykiatrisk samsjuklighet i ADHD och substansbrukssyndrom utifrån socionomers erfarenhet och upplevelse. Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv fokuserar studien på de utmaningar som ökad diagnostik medför i det sociala arbetets praktik. Urvalet bestod av sex yrkesverksamma socionomer som arbetat med missbruksbehandling. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med en tematisk metod. Resultatet belyser hur psykiatrisk samsjuklighet i många fall har en stark relation till tidigare upplevda trauman, främst genom att traumat ofta finns med i problembilden och skapar en ökad utsatthet samt sårbarhet för psykisk ohälsa och självmedicinering. Både trauma och symtom av substansbrukssyndrom överlappar med ADHD och gör diagnostiska utredningar komplexa, samtidigt som medikaliseringen expanderar och ett reduktivt synsätt dominerar. Utifrån resultatet konstateras att diagnoser skapas som sociala konstruktioner och baseras på individens miljö och kontext, samt att socionomers förhållningssätt av ett helhetsperspektiv i praktiken är en metod som uppfattas vara hållbar, långsiktig och mest rättvis i längden.

This qualitative study aims to analyze psychiatric comorbidity in ADHD and substance use disorder based on social workers' experiences and perspectives. Grounded in the social constructionist perspective, the study focuses on the challenges that increased diagnostic practices present in the field of social work. The sample consisted of six practicing social workers specializing in addiction treatment. Empirical data was collected through semistructured interviews and analyzed using a thematic method. The results highlight how psychiatric comorbidity is often strongly linked to previously experienced trauma, primarily because trauma frequently forms part of the problem and increases vulnerability to mental illness and self-medication. Both trauma and symptoms of substance use disorder overlap with ADHD and complicates the assessment. Simultaneously, the expansion of medicalization and the dominance of a reductive perspective pose additional challenges. Based on the findings, the study concludes that diagnoses are socially constructed and shaped by an individual's environment and context. Additionally, social workers approach of applying a holistic perspective in practice is perceived as a sustainable, long-term and most fair method in the long run.