Tidigare forskning visade att det biomedicinska perspektivet är överordnat i vården av patienter med substansbruk. Konsekvenserna blir att det sociala perspektivet kommer i skymundan och patienter med substansbruk inte ges en holistisk vård. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Lipskys teori om handlingsutrymme och Bourdieus teorier om fält, doxa och symbolisk makt. Syftet med uppsatsen är att undersöka socionomers roll inom psykiatrins beroendevård. Den kvalitativa metoden utgjordes av semistrukturerade intervjuer med fem socionomer. En kvalitativ tematisk analys användes varav tre teman och ett subtema framträdde. Vår studie visar att det finns flera olika doxor som socionomen måste förhålla sig till och vilka påverkar socionomens position, roll, handlingsutrymme och erkännande. Det sker en utveckling mot en ny doxa, det biopsykosociala perspektivet, där socionomen får en framträdande roll att samordna samverkan för att bidra till en holistisk vård. Dock kvarstår läkarnas överordnade maktposition som riskerar att skymma det sociala perspektivets inflytande. Studiens slutsats är att socionomer på fältet måste fortsätta strida för det sociala perspektivets erkännande. Med det sagt är socionomen en stolt profession som inte är rädd för att använda sitt handlingsutrymme och stå upp för sin profession. 

Research shows that within the care of people with substance use the dominant model is the biomedical and it leaves not enough room for social dimensions and holistic care. The theoretical framework is based on Lipsky’s discretion and on Bourdieus’s field, doxa and symbolic power. The aim of this essay is to investigate the role of social workers within psychiatric addiction care. Qualitative semi structured interviews, with five social workers, were used to collect data. A thematic analysis was conducted and culminated in three themes and one subtheme. The result reveals that the social worker needs to navigate among several doxas, which affects the social worker’s position, role, discretion and recognition. The biopsychosocial perspective is showing success and therefore the role of the social worker became to coordinate the collaboration to establish a holistic care. However, psychiatrists still have a dominant position, and it entails a risk that the biomedical perspective obscures the influence of the social perspective. The conclusion is that the social workers need to continue to struggle for the social perspective to be recognized. With their pride and courage, we believe the social workers will continue to stand up for their discretion and the profession.