Den här studien undersöker hur kommunkommunikatörer definierar Covid-19 pandemins avslut, hur och vilka responsstrategier de använder, samt hur de föreställer sig allmänhetens uppfattningar efter Covid-19 pandemin. Tidigare forskning har visat att kriser definieras olika, att ett potentiellt glapp riskerar att uppstå mellan myndigheter och allmänheten i kris och bristen av förståelse för behovet av krishantering efter en kris avslut. Därför är det av vikt att förstå hur kommunkommunikatörer tolkar och definierar Covid-19 pandemin och dess avslut, hur de förhåller sig till allmänhetens uppfattningar och hur de hanterar krisen efter krisens formella avslut.  För att studera detta har kvalitativa intervjuer med fem kommunkommunikatörer, från fem olika kommuner i en medelstor region i Sverige genomförts. Intervjuerna analyserades genom en tematisk analys för att identifiera mönster, teman och skillnader mellan de fem kommunkommunikatörerna för att besvara studiens frågeställningar. 

Resultatet visade att det finns skilda uppfattningar bland kommunkommunikatörerna hur Covid-19 pandemins avslut definieras, liksom behovet av efterarbete efter krisen. Användningen av responsstrategier varierade mellan kommunerna, men en återkommande strategi var återuppbyggande av ansvar, som användes av samtliga kommunkommunikatörer. Studien identifierade också att kommunkommunikatörers föreställningar om allmänhetens uppfattningar efter pandemin är individuella och varierar dem emellan. Dessutom framkom skillnader mellan dem i deras syn på medborgardialog.

Sammanfattningsvis har studien bidragit med insikter om hur kommunikatörer i en kommun hanterar övergången från kris till återhämtning, vilket kan fungera som en vägledning för framtida kriskommunikation och stärka framtida krisberedskap och krishantering i samhället.