Den här studien syftar till att bidra med kunskap om fritidspersonalens perspektiv på användningen av digitala verktyg i fritidshemmets undervisning. Genom en kvalitativ ansats, baserad på semistrukturerade intervjuer med fritidspersonal från olika verksamheter, analyseras hur digitala verktyg används, vilka möjligheter och utmaningar som identifieras samt hur de påverkar verksamhetens pedagogiska arbete. Studien använder sig av modellen TPACK som stöd att analysera vår empiri. Resultaten visar att digitala verktyg kan bidra till att främja elevers kreativitet, engagemang och lärande. Verktyg som stop motion, interaktiva appar och spel som Minecraft används i fritidshem för att kombinera lek och lärande. Samtidigt framkommer utmaningar som resursbrist, varierande digital vana bland elever och risker för minskad social interaktion. Personalens kompetens och planering framstår som avgörande faktorer för att digitala verktyg ska integreras på ett sätt som skapar en balanserad lärandemiljö. Studien belyser vikten av att utveckla riktlinjer för hur digitala verktyg kan användas som en del av fritidshemmets pedagogiska verksamhet. Den bidrar även till en djupare förståelse för hur digitala verktyg kan stötta inkluderande undervisning och ge elever en bättre beredskap för en digitaliserad framtid. Studien är relevant för att det saknas mycket forskning inom detta område och synen på digitala verktyg i fritidshemmet är splittrat.