Denna studie undersöker hur lärare på SFI i kurs C och D tillämpar processbarhetsteorin (PT) i sin grammatikundervisning och bedömning, samt hur man gör i stället när PT inte används. PT förespråkar att andraspråksinlärare utvecklar grammatik i en förutsägbar och sekventiell ordning, där vissa strukturer måste bemästras innan andra kan läras in. Genom att använda PT kan läraren säkerställa att eleverna får det grammatiska innehåll de behöver för att utvecklas i sitt andraspråk. Eftersom PT utgår från språklig utveckling på individnivå, har den potential att göra undervisningen mer effektiv och anpassad till varje elevs behov. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med nio SFI-lärare för att få en djupare förståelse för deras arbetssätt och bedömningsstrategier. Resultaten visar att två av lärarna använder PT, framför allt vid analys av elevernas grammatiska produktion. Övriga lärare utgår från elevtexter, läromedel och sina egna erfarenheter för att förse eleverna med en progression i grammatikutvecklingen. Slutsatsen är att grammatikundervisningen inom SFI präglas av varierande metoder och att PT inte är en självklar del av lärarnas verktygslåda. För att stärka undervisningens kvalitet och skapa en mer likvärdig bedömning föreslås fortbildning och resurser för att göra PT mer tillgänglig och användbar i praktiken.