Skollagen förespråkar att hälsofrämjande- och förebyggande arbete ska genomsyra skolans verksamhet och framför allt elevhälsans arbete. Trots detta visar forskning att insatserna ofta är åtgärdande och på individnivå. Studiens syfte var att skapa kunskap om hur elevhälsans tid fördelas i praktiken och undersöka om det överensstämmer med det som Skollagen skriver. Studien belyser vidare hur specialpedagoger och rektorer önskade förändra elevhälsan och hinder för förändring samt skillnader mellan hälsofrämjande-, förebyggande- och åtgärdande arbete. Ett specialpedagogiskt perspektiv och det salutogena förhållningssättet (Antonovsky, 2005) genomsyrar studiens analyser. Med hjälp av en kvalitativ metodansats genomfördes tio semistrukturerade intervjuer med sex specialpedagoger och fyra rektorer från två olika kommuner, utvalda utifrån principen om bekvämlighetsurval. Resultatet visar att de granskade begreppen var svåra att särskilja, exempelvis att veta vad som hör till hälsofrämjande- respektive förebyggande arbete men även vad som hör till förebyggande- respektive åtgärdande arbete. Vidare framkom att minst tid läggs till det hälsofrämjande arbetet och mest tid till det åtgärdande arbetet och att flera informanter önskar mer tid till EHT-träffarna. Enligt resultatet ville informanterna jobba mer hälsofrämjande- och förebyggande och flera hade påbörjat förändringsarbete i sina skolor.  Som framtida forskning föreslås studier om effekten av Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM:s) utbildning, närvarofrämjande-pedagoger samt innehållet på EHT-träffarna.