De första medicinstuderande vid Uppsala universitet inledde sina studier på 1600-talet. Under de följande 300 åren skedde stora förändringar både avseende utbildningen och förutsättningarna för att utöva läkaryrket i Sverige.
I boken får vi följa alla inskrivna medicinstuderande vid Uppsala universitet från och med den förste, Daniel Laurenti Daalhemius som disputerade 1623 fram till Helge Dahlstedt som föddes 1885. Bo S. Lindberg har genom detta arbete lyckats att på ett levande sätt synliggöra de faktorer som påverkat läkarutbildningens utformning under den här tidsperioden.
I och med att samtliga medicinstudenters avhandlingstitlar nämns i boken, ges en intressant inblick i respektive tidsperiods rådande teorier och kunskaper inom läkekonsten. Exempelvis dominerade tron på humoralpatologin fram till slutet av 1800-talet och hade ett stort inflytande över medicinarutbildningen. Humoralpatologin byggde på Hippokrates och Galenos teorier om att sjukdom berodde på yttre påverkan av den neutrala balansen av kroppens vätskor. Till en början var även de studerandes sociala bakgrund av betydelse, en faktor som avtog något under 1800-talet. Något som också påverkade medicinstudenterna var 1665 års nya konstitutioner med krav på studier inom även teologiska och filosofiska fakulteten. De ändrade kraven förlängde studietiden med flera år.
Boken ger en möjlighet till ett personligt möte med varje inskriven student vid den mediciniska fakulteten vid Uppsala universitet mellan åren 1623 och 1899. Vi får ta del av studenternas livsöden, både de som slutförde sina medicinstudier och de som av olika anledningar aldrig kom att utöva sitt yrke som praktiserande läkare. Beroende på tillgången av källor varierar presentationerna men alla medicinstuderande finns nämnda i denna unika berättelse som på grund av sitt omfattande innehåll har delats upp på fem volymer.