Abstrakt

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som kan orsaka en rad olika komplikationer. Människor med diabetes löper en ökad risk för att utveckla fotsår på grund av nedsatt blodcirkulation och känsel i fötterna. Dessa sår kan vara svåra att läka och kan i extrema fall leda till amputation och för tidig död. För att undvika fotkomplikationer behövs preventivt arbete och att distriktssköterskor utbildar patienter i egenvård. Studien har Orems egenvårdsteori som bakgrund.  

Syfte: Beskriva distriktssköterskors erfarenheter av preventivt arbete med fotsår hos patienter med diabetes typ 2. 

Metod: Systematisk litteraturstudie baserad på 11 artiklar som sökts genom databaserna CINAHL, Pub Med, Web of science, Google scholar och genom andrahands sökning. Artiklarna kvalitetsgranskades med Caldwell et al (2011) mall och analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  

Resultat: Analysen gav tre kategorier: hinder för prevention, behov av samverkan och behov av kunskap. Det framkommer en rad utmaningar i hanteringen av fotsår hos diabetespatienter såsom bristande resurser, kunskap och samverkan mellan olika vårdinstanser. Det framkommer även goda exempel på åtgärder som vidtas för att förbättra vården såsom regelbundna fotundersökningar, utbildning av patienter samt samarbete mellan olika vårdgivare. 

Slutsats: För att distriktssköterskor effektivt ska kunna förebygga och behandla fotsår hos patienter med diabetes typ 2 krävs en förbättring av både resurser och kunskap. Genom att öka medvetenheten kring vikten av en adekvat omvårdnad och genom att förbättra samverkan mellan olika vårdinstanser kan vi förbättra livskvaliteten för patienterna och minska risken för komplikationer relaterade till fotsår.