Kollektivtrafikens organisationer har flera gånger rekommenderat vissa upphandlingsförfaranden och avtalskonstruktioner. Detta kapitel syftar till att sammanfatta forskningsläget beträffande några av de rekommendationer som förekommit i svensk kollektivtrafik. I Sverige har offentlig upphandling av regional kollektivtrafik varit den gängse formen sedan slutet av 1980-talet. Det finns två huvudsakliga avtalsformer: produktionsavtal och incitamentsavtal. Vid produktionsavtal erhåller den regionala kollektivtrafikmyndigheten (RKM) biljettintäkter och operatören får ersättning för framför allt busskilometer och busstimmar. Avtalsformen som varit vanlig för stora mängder passagerare är incitamentsavtal. De har ofta inneburit produktionsersättning för busskilometer och busstimmar i kombination med en ersättning per påstigande passagerare: resandeincitamentet. Delar i avtalen som av Partnersamverkan och dess föregångare utpekats som viktiga för att få en fungerande avtalsform har varit samverkan, bästa kombination av pris och kvalitet, resandeincitament och kvalitetsincitament.